Sune Emanuelsson vandrar en decemberkväll 1930 uppför backarna från Lixerum mot Buskebo, i gränstrakterna mellan Karlstorp och Lönneberga. Han ämnar besöka Jonas Jonsson, en av de gamla kärngubbarna, en av de få som då finns kvar.
De flesta av torpen i det tidigare så välbefolkade Buskebo står numera öde och hade forslats bort.
- Den nya tiden har kommit och ingen har velat träda i deras spår, kan Sune Emanuelsson konstatera medan han är på väg mot Björkelid.
Sune Emanuelsson ska intervjua en av bygdens profiler" Jonas Jonsson i Björkelid eller som han kallades som mest, "Jödde på Lia".
Livet på 1800-talet
Jonas Jonsson var då 83 år men knegade fortfarande på med sina djur på sitt torpställe.
Sune Emanuelsson ville veta hur livet tedde sig i bygden när Jonas växte upp under senare delen av 1800-talet.
Jonas Jonsson var känd av alla Karlstorpsbor och av många andra. Vem hade inte sett den lille, alltid glada gubben, komma trippande på vägen eller körande med sin Ölandsmärr?
Sune Emanuelsson ser att det lyser i fönstret och stegar in genom den låga dörren till hans boning. Jonas Jonsson sitter vid spisen men stiger raskt upp och hälsar välkommen. Brasans sken är det enda ljus som lyser upp det lilla rummet.
Sune Emanuelsson sätter sig jämte"Jödde på Lia" som har många gamla barndoms- och ungdomsminnen att berätta.
Brännvinspannor
Jonas föddes 1847 i Sandshult i Sandvik i Hässleby socken. Han var den yngste i familjen , i det han var ende son till en hushållerska som flyttat till fadern efter hans hustrus död. Han far hade innan dess varit bonde i Kronogården i Karlstorp samt i Sandvik.
Jonas berättade hur han som liten pojke bar bränsle till de stora brännvinspannorna i Hults by. Husbehovsbränningen kom dock att avskaffas på 1850-talet.
Jonas var så pigg och alert som liten att man kom till hans mor och undrade "vad det fanns att göra med den vanartiga pojken".
Jonas gick även i skola men hela skolgången inskränkte sig till en åttaveckorstermin i Fagerhult samt något av en annan termin i Värekulla skola.
En tid så fjärran
Slag om man inte var snabb nog som lärling och kivet om en sillbit i skolan för att få lite mat i magen. Tre potatisar som resultat efter en hel dags tiggarrunda i Hässleby socken och kånkandet av ved till brännvinspannorna i Hults by. Följ med på en minnesberättelse till 1800-talets senare hälft, en hård och kärv tid då Jonas Jonsson växte upp i Sandvik utanför Mariannelund.
Så jobbar vi med nyheter