37-åriga Aya Abu Rashed kom för två år sedan som flykting till Sverige. Hon bor tillsammans med sin man och tre barn i asylboendet i Ingatorp.
Vi träffar henne tillsammans med hennes granne på asylboendet, Nour, en sprallig 18-årig statslös tjej från gränstrakterna av Syrien och Palestina. Nour, tolkar envist och ambitiöst vårt samtal.
Språkskillnader dem emellan gör att Ayas man ibland får rycka in och formulera om orden.
- Vi kom hit eftersom det var krig i Syrien och det var en jättesvår situation hemma, förklarar hon.
När Aya Abu Rashed kom till Ingatorp och blev sittande sysslolös på flyktingboendet dag efter dag, månad efter månad, kom rastlösheten, tankarna och känslorna.
- När jag kom hit var det inte så mycket folk som hade samma öde som jag. Det fanns inte så många jag kunde prata med och som jag kände samhörighet med, beskriver hon.
- Jag blev ledsen och nedstämd, säger hon och säger att hon tänkte "färg".
Och lösningen blev just färg. Hon köpte färg och kletade ut den, som en ventil för sina känslor, som samtidigt blev en kulturyttring.
- Men man behöver en pensel, förklarar hon.
Läs hela texten i onsdagens papperstidning
Flykten skapade en konstnär
Aya Abu Rashed började måla på asylboendet.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!