Mariannelundsbon Rune Peterson, som även är bördig från orten, arbetade i början av 1950-talet i en radioaffär i Värnamo. Han intresserade sig för den nya tekniken och televisionen låg i sin linda.
- Jag intresserade mig för tv och fick tidningar från USA av en vän, vilka jag läste mycket, berättar han.
Tidningarna fick honom att skriva till Philips och fråga om han kunde få köpa en av de få tv-apparater som fanns. Det fick han men på det villkoret att han inte krävde någon service. Helt enkelt för att det inte fanns någon sådan att tillgå.
Till julen 1952 fick han sin lilla 14 tums tv och han började att prova.
- Det fanns inga antenner att köpa men jag gjorde en av aluminiumrör, efter det jag sett i tidningarna från USA. Men det blev ändå bara streck och krumelurer, minns han.
De flesta hade nog tröttnat efter ett tag men Rune Peterson såg det som en utmaning. En dag tog han med sig tv-apparaten hem, där det var ett bättre läge och fortsatte sina sökningar. Antennen väckte intresse då många undrade vad det var för något.
Att ta hem teven visade sig vara ett lyckokast.
Först att se utländsk tv
- En lördagskväll den 30 maj 1953, vid klockan åtta på kvällen, fick jag in en sändning från Moskva, Det var unikt eftersom det bara fanns en provsändare i Stockholm, säger han.
Att få in en utländskt sändning var sensationellt och blev möjligt genom att tv-vågorna reflekterades av ett luftskikt i atmosfären. Det gjorde att han så småningom kunde få in både Rumänien, Ungern, Tjeckoslovakien, Italien och Spanien.