Att kliva in genom dörren till Gjuteri Rosenqvist och söner i Mariannelund är som att färdas till an annan värld.
Röklukten hägrar i industrilokalen. I luften virvlar svarta partiklar omkring samtidigt som en eld fräser och gråjärn glöder i orangea nyanser. På plats är ägarna och bröderna Rosenqvist. Båda har de i 50 års tid fått nävarna sotiga och levererat gjutna styckbitar till lokala företag. Men nu närmar sig slutet på eran. I februari skickas modellerna tillbaka och bröderna går i pension.
– Det känns inte sentimentalt, berättar Lars Rosenquist.
– Det blir skönt, jag är inte på mitt 50de år så det räcker nu, säger Bertil Rosenquist.
Startade 1952
Det familjeägda gjuteriet startades år 1952 av brödernas far Inge Rosenquist och produktionen av maskingods började. Gjuteriet låg först inne i samhället och flyttades år 1975 till järnvägsgatan. När bröderna gått ur skolan började de arbete vid sidan av sin pappa.
– Det blev så, man började man bara. Jag tycker inte att det har varit tråkigt att jobba med detta. Man ser hela tiden vad det är man gör, har kontakt med kunderna och ställer upp när det måste gå fort, berättar Lars.
Sönerna tog efter
Att bröderna började arbeta på gjuteriet kom sig naturligt och historien återupprepade sig när två av Lars söner började efter att skolan var färdig.
– Jag och min bror tog över efter min far och nu jobbar två av mina pojkar här. Jag tror inte att de kommer att sakna arbetet. Det bara blev så att de började här när de slutade skolan.
Förlorade kund
För ett par år sedan blev gjuteriet störta beställare uppköpt av ett annat företag och på grund av ålder valde bröderna att inte fylla luckan som lämnats.
– Eftersom vi börjat bli gamla valde vi att inte satsa utan vi körde på lite till och sedan får det vara nog. Jag har jobbat här ett helt liv.
Tråkigt besked
Även om bröderna själva inte är sentimentala är det många av deras kunder som tycker att det är tråkigt att de kommer att sluta med tillverkningen.
– En del tycker att det är tråkigt i och med att vi gör styckbitar. De stora gjuterierna vill ha större bitar eller hela serier. För dem är det inte så intressant att gjuta två till tre små bitar som tar med jobb än vad de kan ta betalt för. Det är inte så många ställen kvar i Sverige som jobbar som vi gör.
