Göte Johansson är född och uppvuxen i Höreda socken. I mitten av 1970-talet var han kontraktsungdomssekreterare och den sysslan förde honom bland annat till Karlstorp då och då i olika församlingssysslor. Han fick bland annat följa med prästen Hultstrand.
– Han skulle ha en mer lättsam afton med konfirmandgruppen. Men han hade Parkinson och skakade så han knappt kunde köra, säger han.
1991 kom Göte själv till Karlstorp som diakon och bosatte sig i Karlstorps prästgård tillsammans med hustrun Bodil. Under några år drev hon ett prästgårdscafé i prästgården.
– Det var en fin tid, säger han om Karlstorps församling, som jämfört med nu, hade betydligt fler bofasta själar.
Han har ett klockrent minne om församlingen och dess bybor trots att han flyttade från bygden 1999.
Trots att det gått ett antal år sedan dess och han varit bosatt och verksam på annan ort, sitter alla namn och platser kvar från sin gamla församling.
Det känns som om han är barnafödd i bygden och bott kvar hela tiden.
På samma sätt är minnet lika skarpt var olika församlingsbor gravsatts.
Han har många goda och dråpliga minnen men blir lite vemodig i rösten när olika sockenbor kommer på tal.
– Det enda man kan konstatera är att hälften av dem man jobbade med här under 1990-talet ligger på kyrkogården nu, säger han.
Under åren i Karlstorp var han bland annat engagerad i missionsauktionerna.
– Jag minns hur syföreningen jobbade intensivt inför auktionen. Folk kom hem och det blev som en återvändarkväll, säger han.
Så blev det även för honom efter han flyttat från bygden. Han återvände ”hem” till Karlstorp varje november, oavsett väder, för att leda missionsauktionen. (tills föreningen lades ner)
Tufftuff tåg
Han minns att äldre sockenbor pratade om ”Karlstorps möte” i form av bland annat marknader.
Göte och frun Bodil fanns bland dem som engagerade sig i arbetet att återuppta den traditionen i bygden.
– Vi körde en del marknader. Vi tog hit ett tufftuff tåg som körde i byn, vi hade hästridning och luftballonger från Kållarp här, beskriver han.
Han berättar om olika gudstjänster, bland annat gudstjänster på badplatsen i Pauliström och missionsauktioner i Flenshult.
Men han minns särskilt en av hans första utlokaliserade gudstjänster, som förlades till Folkets hus i Pauliström den kalla årstiden.
– Folkets hus hade så dålig ekonomi så det var inte uppvärmt till gudstjänsten. Folk satt påpälsade med jackor och mössor och kyrkvärden hade vantar, minns han.
Efter det ingicks en överenskommelse att få låna Pingstkapellet.
Att dra in ett dansband i kyrkan var på 1990-talet spektakulärt. Göte Johansson gjorde det med Kal-Kagges.
Dansant i kyrkan
– Det var en dansbandsgudstjänst och kyrkan var mer än fullsatt. Efteråt kom det en insändare i tidningen men den var från ett oväntat håll. Det var kyrkoherde Bengt Lindwall som skrivit den. Han hade så mycket jippon i kyrkan men ett dansband i kyrkan, ansåg han inte var passande. Sen hörde jag att han velat ha det själv, säger Göte.
Frun Bodils iver att röka väckte förvåning i församlingen.
– Bodil är och var storrökare. Efter min allra högmässa tände hon en cigarett och stod på trappen till församlingshemmet och rökte. Ingen sa något men folk fick stora ögon och tyckte att det var opassande att röka offentligt så där. När det upprepades kom till slut en av damerna i församlingen fram till henne och tyckte att hon kunde ”väl gå bakom och röka bakom hörnet”.
Bodil var dock snabb i repliken och svarade ”Gud ser väl bakom församlingshemmet också”.
Makarna Göte och Bodil bodde i prästgården fram till 1999 då flyttlasset gick till Bodils hemtrakter Göteborg.
– Växjö stift tog över prästgården och man bestämde sig för att antingen sälja eller hyra ut till marknadsmässiga hyror. Men det var hyror för en storstad och det blev så dyrt så vi bestämde oss för att flytta, säger han om anledningen att makarna valde att flytta.
Förra året delade makarna på sig. Bodil bor kvar i Göteborg medan Göte sedan i somras jobbar och är bosatt i Jönköping.
– Jag har min äldsta dotter i Habo och min mamma i Stensjön så det passar mig bra.
I dag arbetar han som diakon i Sofiakyrkan i Jönköping.
– Här finns en församlingsbo, Malmberg, som var skolkantor i Karlstorp mellan 1955-1961, berättar han om livets många sammanträffanden.
