Anitha Leidefors från Kvillsfors skulle i november 1998 gå hem från jobbet. Hon halkade till på en isfläck och landade illa på ryggen. Hon kände att något skadats men släpade sig ändå hem längs med stolpar och staket.
Väl hemma fick hon en fruktansvärd värk. Sjukvården konstaterade en fraktur på en kota i ländryggen. Hon "pumpades" i morfin- och alvedontabletter. Hon fick ett träningsprogram, akupunktur och ultraljudsbehandling för att öka blodcirkulationen. Men i stället för att bli bättre blev hon sämre och kroppen började säga ifrån. Smärtan spred sig och blev kronisk och den ena åkomman efter den andra lades på; diskbråck i nacken, bröstryggen och i ländryggen, tennisarmbåge, migrän, försvårad astma och allergi....
Hon fick även genomgå en operation i knäna eftersom hon hade en sådan svår värk. Hon fick kortisonblockader, konstgjord tuppkamsgelé och andra antiinflammatoriska preparat.

Påkörd
Hon fick en otroligt smärtsam nervsmärta i ansikte och i ländrygg. Hon fick svårt att äta och rasade i vikt. Bara lukten av lagad mat fick henne att må illa och kvälva.
Hon var aldrig smärtfri men hennes svåra tillvaro skulle bli än mer djävulsk. 2009 blev hon påkörd bakifrån i en rondell i Vetlanda. Bilen som orsakade lyckan blev kraftigt demolerad medan Anithas bil klarade sig utan skador. I stället var det hennes kropp som blev mottagare.
Anitha körde efteråt hem de fyra mil som i ett dimmigt töcken. Hon fick stanna och kräkas flera gånger. Hemma var det bara att vända om till akuten. Hennes skador hade blivit än värre och kompletterats med en whiplasskada. Hon kunde inte krama med handen längre och blev känslig för stress och ljud. Uthålligheten var borta, hon blev lätt yr, fick huvudvärk och dessutom låste sig käken på henne så att hon inte kunde äta normalt.