Det är 20 år sedan som folkhögskolans sociala kurs kom på idén att försöka omvandla teori till praktik, hur man på ett enkelt sätt kunde sprida glädje och samtidigt ta ett socialt ansvar och hjälpa sina medmänniskor.
Skolan vill vara en positiv faktor i samhället och hjälpa personer som behöver hjälp, säger lärare Lena Rimås.
Hon var med vid uppstarten 1997 och hon är fortfarande en av dem som håller i trådarna, för själva organisationen kring volontärsatsningen Öppna händer.
Öppna händer har gjort att folkhögskolan "kommit in i samhället" på ett väldigt uppskattat sätt.
För även om folkhögskolan ligger mitt i samhället blir det lätt lite av en "värld för sig" för eleverna. Det här har blivit ett sätt för skolans elever att lära känna samhället och lokalbefolkningen men även skapa vänskap över generationer och över kulturgränser.
Verksamheten är numera en intrimmad självklarhet i kurserna BibelSocial och BibelVäxa där lektionstid ägnas åt social verksamhet i praktiken.
Det kan handla om att sätta upp gardiner, vika lakan, räfsa löv, handla, skotta snö, hjälp med datorer, frosta av frysar, veckostäda, sortera i linneförråd, baka kakor, eller leka med barnen...
Saker som man inte orkar, kan eller hinner göra själv och som kan ses som en väldigt stor insats för den enskilde.
Många av de som folkhögskolans elever hjälper är äldre men det finns ingen åldersgräns nedåt.
Man har också fått kontakt med några asylsökanden. Ofta hjälper man dem med barnen eller bara umgås och tränar svenska.
De har ingen relation med Öppna händer som flera av de äldre har men de är väldigt öppna och kärleksfulla och bjuder ofta in oss till andra tillfällen, förklarar elever.
Onsdagar
Hjälpen beställs via folkhögskolan på onsdagsförmiddagen. Därefter görs ett schema upp. Någonstans mellan 25 och 30 ungdomar går ut i samhället för att göra en insats varje onsdagseftermiddag.
Det är en ganska stor logistik och eleverna får gå till olika personer, förklarar Lena Rimås.
Det har hänt att man fått så mycket jobb så man inte klarat av det den aktuella veckan. Men sagt nej har man inte behövt göra. Då har man försökt komma veckan därpå i stället.
Däremot är tjänsten bara ortsborna förunnat då kravet är att det ska vara gång- eller cykelavstånd.
Tjänsten är schemalagd till 1,5 timma men det händer allt som oftast att eleverna stannar kvar och fikar och bara umgås efteråt, för att de vill och för att det är så trevligt och givande.
Det är verkligen roligt att prata med nån som har livserfarenhet, säger de om berikande samtal de haft.
Oerhört skoj
Även om oftast någon syssla genomförs så är det mötet som har en väldigt stor betydelse.
Ellen Karlsson från Bodafors berättar stolt att hon lärt sig både vika och mangla lakan och skiner upp i ett stort leende när hon berättar om den gemenskap som blir.
Elin Davidsson från Årjäng håller med:
Man är nöjd efteråt. De vi besöker kanske sitter ensamma hela dagen och bara träffar vårdpersonal. I början kände jag att det var väldigt utmanande att gå till främmande personer men nu tycker jag det är det roligaste. Jag längtar till de här timmarna när man får hjälpa någon och bara umgås.
Om man råkar vara spänd och nervös så uppfylls man av energi när man kommer dit. Och det känns som vi ger den känslan tillbaka också, beskriver Frida Andersson från Åsenhöga.
De tar emot oss som vi vore deras egna barnbarn. Det här betyder väldigt mycket för oss och man känner sig verkligen behövd, kommenterar Albin Franzén från Väjern.
Men det här gör också att vänskapen stärks på skolan.
Det är roligt att göra något tillsammans med de andra kurserna och man lär känna den man går tillsammans med, säger de.
I dag är tjänsten Öppna händer väl etablerad hos många samhällsbor.
Men det har också gett kurserna ifråga lite extra status.
Ibland har det hänt att elever sökt kurserna på grund av Öppna händer. Det finns också de som tagit med sig idén och gjort en variant av den på sin hemort. På en ort samlades församlingsbor och hjälpte folk i bygden på lördagsförmiddagarna, berättar Lena Rimås.
Verksamheten är kostnadsfri men den som vill får betala en slant. De pengarna går oavkortat till barnhemmet Caminul Felix i Oradea i Rumänien och har gjort så i 20 års tid.
Ett barnhem som för övrigt kursdeltagarna på BibelSocial ska besöka om ett par veckor.