Lillemor berättade lite fakta om vad flyktingarna får i Sverige, och hur det är för dem; hur det fungera när de nyanlända kommer till Sverige, vägen till uppehållstillstånd och vad man kan få hjälp med.

Hanaa Hasan flydde från Racca i Syrien till Sverige med sina tre små döttrar. Hon berättade om vad som händer i staden Racca, en stad som är fullständigt kontrollerad av IS.

Hon berättade om grymheterna de gör med folket och att hon ville fly därifrån.

Hanaas berättelse

Hanaa kom med sina tre döttrar, sex, åtta, och nio år, till Sverige för sex månader sedan. Hon sedan inför folksamlingen om deras dödsresa, och alla var knäpptysta i det gamla Stationshuset. Hon minns allt väldigt väl; hur det var på gränsen mellan Syrien och Turkiet, branta höjder och djupa dalar, när plötsligt militärer sköt på dem, och hur de skyddade sig under ett stort träd.

Fem timmar satt de där i rädsla innan de kunde göra ett nytt försök att komma vidare.

– Femåriga dottern fångade min uppmärksamhet och visade mig hennes hand full med kaktustaggar. Vi var tvungna att vara tysta för att de inte skulle skjuta på oss igen, säger Hanaa.

Ingen ville hjälpa

– Jag ska aldrig glömma de överfyllda gummibåtar som vi åkte på i fyra timmar och hur vi slängdes från vänster till höger och tillbaka. Svåraste var inte havet i sig, trots att ingen av oss kunde simma, berättade Hanaa. Antigen vi överlever alla, eller så dör vi alla. Vi kan inte leva utan varandra.

Vid Makedoniska gränsen var alla tvungna att gå på järnvägsrälsen. De hade förlorat sina kläder vid flera tillfällen tidigare. Mobilen var oladdad.

Det blir svårt för Hanaa att berätta vidare och tårar rullade så småningom på kinderna.

– Barnen grät och jag bad en kvinna som bodde i samma stad som jag i Syrien om en torr socka att torka tårar på mina döttrar, men hon ville inte ge mig något. Ingen hjälpte en främmande kvinna. Jag sade till en militär att flickan håller på att dö på grund av kylan, men han ville inte hjälpa alls. Då jag, många dagar senare, äntligen fick tag i fyra biljetter till Sverige, då kände jag mig säker att allt skulle sluta bra.

Hanaa tackade särskild Lotta och hennes man i Mariannelund.

– De har hjälpt mig mycket och tack vara dem känner jag mig inte ensam här i Sverige. Hos dem mött jag vänskap och värme.

Iman berättar

Efter Hanaas gripande berättelse var det Iman Issas tur. Hon kom från staden Damaskus i Syrien och kom till Sverige oktober 2013.

Hon flydde tillsammans med sin mamma, med 250 andra personer, i en båt från Egypten till Italien. Resan tog nio nätter och efter några dagar var det brist på mat och vatten. De blandade salt havsvatten med socker och drack detta.

En gravid kvinna födde sitt barn på båten och med hjälp av andra flyktingar gick det bra och barnet var friskt.

De fortsatte fly vidare och via Tyskland, Danmark kom de i Malmö och Sverige.

På frågan ”Varför valde ni Sverige?” svarade Iman:

– Sverige är ett säkert och bra land.

Eva Wicklund, som läser svenska med tre grupper asylsökande, berättade att det arrangeras väldigt många aktiviteter i Mariannelund för de nyanlända.