Stig Artmark och hans fru Rakel har under många år och i flera omgångar varit missionärer i Afrika. Efter tre olika omgångar kom de hem till Sverige i slutet av 1970-talet efter att ha varit missionärer i Kongo Brazzaville.
På 1990-talet lockade Afrika igen. Denna gång fortsatte de sin gärning i Centralafrikanska Republiken.
När de kom hem och blev ”pensionärer” har de ändå fortsatt att hjälpa på olika sätt, både i Afrika och på andra platser.
De har aldrig släppt Afrika och sina gamla hemtrakter. De talar varmt om alla goda vänner de fortfarande har kvar.
Ett lugnt pensionärsliv och ”med ålderns rätt” har inte riktigt stämt på dem och definitivt inte när det gäller Stig, som regelbundet återvänder till Afrika i sin missionärsgärning.
Inte kissa på hel dag
För två år sedan, vid 81 års ålder, besökte han sina gamla hemtrakter i Kongo Brazzaville.
Hans eskapader är imponerande och omedvetet ställer man sig frågan, hur många jämnåriga här hemma hade kunnat göra eller ens velat göra den utflykt han berättar om:
- Vi var nere i Matele och för att ta oss dit så färdades vi i en kanot längs en flod. Vi åkte vid åtta på morgonen och var inte framme förrän vid sex på kvällen. Vi var sju personer i en och samma kanot och hade dessutom packning i samma kanot. Nu vet jag att man inte behöver kissa på en hel dag, säger han och ler åt minnet.
Teknikexplosion
Nyligen gjorde numera 83-årige Stig Artmark en ny resa till Kongo Brazzaville. Han beskriver det lite som natt och dag mot den plats han kom till som missionär på 1960-talet.
- Hela upplevelsen är att det skett en sån enorm teknisk utveckling. Bara de senaste åren har det skett väldigt mycket, beskriver han.
- Förut tog det tre månader att skriva brev och få ett svar. Då var det 12000 invånare i staden. Nu är man 45 000. Tidigare fanns det elström varannan dag men nu är det el både dag och natt och nästan full potential i strömstyrkan i hela staden. Gatorna är asfalterade i istället för att man får köra i potthål. Nu byggs dessutom tjusiga hus och de som gör det gör det så enormt snyggt.
Han berättar att han besökte den plats där de började som missionärer. 1963 tog sträckan 12 timmar att färdas, nu 2,5 timmar.
Han minns tiden då man band fast getter i flygstolarna i de små skraltiga planen. Nu kan man ta ner stora internationella flygplan på flygplatsen.
Han berättar också att mobiltelefoner numera är i var mans hand.
Kvinnorna viktigast
Men kontrasterna är ibland påtagliga. Vid sidan om allt det nya och moderna ligger hyddorna.
- De flesta fruarna sitter fortfarande och lagar mat på backen, säger Stig.
Och han menar att det gäller att förändra för kvinnorna, att flytta upp dem från backen till spisen.
- Jag tog med mig en elplatta och den var till en enorm glädje. Jag försåg också några med ett litet kylskåp, säger han.
Vid Stigs senaste resa undervisade han bland annat de som vill jobba ideellt som evangelister.
Han deltog också i gudstjänster i kyrkan, en kyrka som byggdes för fyra år sedan och som han varit med och byggt.
Den stämning som han beskriver när han berättar om gudstjänsterna är svår att förstå när man inte själv varit med.
- Det var nästan 900 personer, säger han och visar ett kort.
- Det är feststämning och bara kören består av 60 personer, beskriver han.
Båtmotor
Stig berättar om en annan flodby där invånarna en gång berättade att ingen haft en gudstjänst på flera år och att det fanns en önskan om det.
Den önskan har tagits med till Sverige och en församling i Åsenhöga har köpt en båtmotor, för att man ska kunna ta sig fram till byn.
Motorn har skickats med en container och är sedan en tid tillbaka på plats. Piroggen, där motorn sitter, har för övrigt kunnat bli aktuell genom sponsring av ett par Mariannelundsbor.
- Vi har sett till att motorn kommit dit den ska. Ska man bli kung så ska man åka tillbaka dit, säger Stig Artmark för att beskriva den uppskattning han mötte.
- Det är roligt att känna den glädjen att de blir ihågkomna, säger han.
- Meningen var att jag skulle varit med och startat den vid mitt besök men jag fick åka hem med något tidigare flyg så jag missade det, säger han om höjdpunkten.
Båtmotorn ska nu få jobba hårt. Från Ouesso utgår vattendrag och floder 16 mil söderut, åtta mil norrut och tio mil inåt landet.
Hustrun Rakel hade en 80-års fest förra året och fick då pengar för att rusta upp en skola.
En rejäl summa på 16000 kronor som tillägnas skolans fortlevnad.
Ibland kan bidrag komma från de mest oväntade håll.
När makarna var i Kråkshult en gång och berättade och visade bilder fanns det en person i publiken som bara besökte kyrkbyn tillfälligt. Men engagemanget föddes och personen i fråga skänkte 20000 kronor vid ett och samma tillfälle till ett av byggprojekten.
Ska du eller ni åka dit fler gånger?
- Risken föreligger, lovar Stig.
- När vi fyller 86 och 88 år. Då är det 100-årsjubileum sen de första missionärerna kom dit. Då har vi sagt vi ska åka, tillägger Rakel Artmark.
