Chun Lee Wang Gurt böjer bak huvudet så att det mörka håret faller bort från ansiktet. Solen speglas i hennes glasögon när hon tittar upp mot trädkronorna som ramar in himlen.
– Titta vilket perfekt rum de bildar. Folk säger att luft är ingenting men luft är det viktigaste man har. Den går inte att äta men är mycket viktigare än ris och potatis. Med Luftslottet vill jag visa upp en del av luften.
Chun är årets artist in residence hos Kulturakademin i Mariannelund, KAiM, och håller nu på att förverkliga konstinstallationen Luftslottet utanför Filmbyn Småland. En installation på 30 gånger 30 meter som kommer bestå av fem meter höga träramar som ska bilda rum av luft.
– Både barn och vuxna har varit här och frågat. Många tycker att det är ett spännande inslag. Luftslottet är i sig ett spännande namn. Ett slott gjort av luft, för mig sätter det fart på fantasin, berättar Anna Mellergård som är drivande inom KAiM.
Det ser ut som ett gigantiskt spindelnät i olika färger när Chun med olikfärgade snören mät upp skogsområdet i kvadrater. Storleken på projektet gör att det krävs mycket förarbete. Med block och penna antecknar Chun placeringar och metrar.
– Vissa blir provocerade av att det blir så stort och tycker att det är högt med fem meter. Men det är ingenting i jämförelse med träden som är uppemot 20 meter höga, menar hon och gestikulerar mot den närmsta tallen.
– En del är oroliga att sjön kommer att döljas men det är tvärt om. Installationen kommer att göra att man får fokus på sjön. Man ska gå in och kännas sig som ett med naturen. Tanken är att inte göra något ingrepp utan hon kommer använda material som är naturvänliga och äkta, tillägger Anna.
För drygt två veckor sedan gjorde Chun sig från första gången bekant med området. I dagar funderade på hur hon skulle få sin idé att passa in i landskapet.
– Det var tänkt att vara 11 rum från början. Jag jobbade 11-12 timmar per dag för att känna hur installationen skulle kunna bli. Det landade i att det blev 12 rum vilket passar fint eftersom trädens årsringar är på 12 månader.
Träden är för henne inte en del av bakgrunden utan är aktivt med och påverkar processen.
– Väldigt viktigt att anpassa till naturen, jag känner av om jag har tillåtelse innan jag gör något. Träd har idéer, känslor och kan känna smärta. Här är de en gammal släkt. Eftersom de var här först så ska de få bestämma.
Tankarna på att få göra något i landskapet i Mariannelund föddes när Chun för första gången besökte orten.
– Hon var inbjuden 2008 till det första projektet och var ansvarig för en del av utställningen. Sedan dess har hon haft en idé om att komma tillbaka och göra något i den småländska skogen, berättar Anna.
Redan då var det träden som tilltalade henne.
– Det var första gången jag kom hit till Småland och träffade på träden. De är så stiliga, stolta och minimalistiska.
Fram tills slutet av augusti kommer Chun att jobba med installationen och det första steget som nu görs är att bygga en tredimensionell modell, 25 gånger mindre.
– Den 30 augusti har hon ett artisttalk och då får vi se om vi är färdiga eller inte. Nu handlar det om att göra modellen så att vi vet exakt hur mycket material som behövs. Om den inte är klar då kommer hon tillbaka och gör klart den senare, avlustar Anna.