Det krävs mycket arbete med en kolmila. Detta kanske inte många tror. Men Karl-Axel Eriksson och Lennart Nilsson vet. De har gjort det förr.
Det hela börjar med att man hugger ved och sedan reses något som här i trakterna kallas för kärringen, något som ser ut som en pinne. Den har olika namn på olika platser. I Dalarna kallar man den för kungen.
Det här med att tända en kolmila är en konst. Det är mycket man måste veta. Bland annat ska det vara en luftspalt under det hela. Efter att man har ställt draget på milan och rest den färdigt täcks den med granris. Sedan ska det tätas med sågspån och kolstybb.
- Det får inte bli någon öppen låga, förklarar Lennart Nilsson. Det ska inte brinna utan kolas.