Läsåret 1962 och 1963 gick 46 unga män och tre unga kvinnor på Lantmannaskolan i Tenhult. Det var den 50:e årgången av vinterkurs som påbörjades.
– Det var lärorikt och man lärde sig om både avelsarbete och gödsel. Då fick jag veta vad NPK (kväve, fosfor, kalium) stod för. Det visste jag inte innan. Förr skulle man lägga på så mycket gödsel man kunde, enligt Lantbruksnämnden, säger han.
Synsätt och regler som i vissa fall reviderats betydligt av myndigheterna genom åren.
Två av eleverna Jan-Olof Andersson och Anita Kjellberg hittade inte bara kunskap utan de fann också kärleken i varandra och en gemensam framtid tillsammans i Överstås.
Makarna stod värdpar när en återträff arrangerades hemma på gården nyligen. Att Anita brutit armen hindrade henne inte att baka flera tårtor inför festligheten.
Upprinnelsen var egentligen ett gammalt tidningsurklipp som Jan-Olof råkade får fram.
– Jag tyckte det kunde vara roligt att träffas, säger Jan-Olof Andersson, om att försöka samla alla som kunde igen.
Något som lyckades bra då bortåt 30 klasskamrater plus några anhöriga till dem kom för att delta.
– Rektorns son Jan Filipsson, Uppsala, kom direkt från kungens gård till oss, säger han.
De gamla kamraterna är numera spridda från Stockholmsregionen och söderut men många bor kvar i närområdet. Någon är starkt engagerad i projekt i Afrika. Alla blev dock inte lantbrukare.
– Vi har haft en träff innan men det var för 30-talet år sedan och på Tenhult.
Möjligen var deltagarna något stelare i benen och kanske något tunnare i håret än för 55 år sedan men de roliga minnena satt kvar som om det var igår.
En liten utställning med bilder och tidningsurklipp, ätbart och en rundvandring bland byggprojekt och dylikt på gården förekom under träffen. En parentation hölls även för de gamla kamrater som fått lämna jordelivet
