Under fredagen hölls först förhör med ett extrainkallat vittne, en sedan många år välkänd barnläkare på Höglandssjukhuset.
Barnläkaren har nu gått i pension men var med efter förlossningen och genomförde återupplivningsförsök på flickan.
Försöken misslyckades. Barnläkaren hade kallats till rättssalen på begäran av försvaret för att vittna om att dödsorsaken inte nödvändigtvis berodde på den knäckta nacken men däremot syrebrist.
Det är oklart hur barnläkarens vittnesmål värderas av rätten.
Under avslutande rättegångsdagen (den sjunde) höll åklagaren, målsägandebiträdet och försvarsadvokaten sina slutpläderingar.
Det är överhuvudtaget oklart hur tingsrätten ska ta sig an detta unika rättsfall. Systemet med lekmän som nämndemän har till viss del kritiserats när det gäller sådana här fall där det inte är helt självklart för icke-sjukvårdspersonal att sätta sig in i exakt vad som hänt.

Enkelt
Åklagare och inte minst målsägandebiträdet menar dock att det är ganska enkelt. Brottet består i att överläkaren inte gick över till kejsarsnitt utan fortsatte med andra metoder.
Försvarsadvokaten och överläkaren menar att inget brott begåtts utan att kejsarsnitt var mer riskfyllt än sugklockan och att livmodern började krampa på ett sätt som inte var förutsägbart och därigenom orsakade barnets död.