Lång väg tillbaka efter olyckan

Lee Österberg växte upp i Mariannelund. Hon var en pigg och kreativ tjej. Hon var bland annat med i danstruppen i de då så populära "bullfesterna (som samlade in många slantar till Lutherhjälpen).
Efter nian började Lee omvårdnadsutbildningen på Njudungsgymnasiet i Vetlanda. Hon drömde om att bli narkosköterska.

Minns inte
På nyårsafton var Lee i Stockholm hos sin pojkvän Anders.
Sista minnet hon har är att de köpte flera hamburgare och lyssnade på Britney Spears. Sedan är allt svart!
Lee har fått händelseförloppet rekonstruerat i efterhand.
Anders syster ringde och ville bli hämtad till en fest. Anders kompis hade, bara tio timmar innan, köpt en bil. Den ville Anders provköra.

Klövs på mitten
Att Lee satte sig i bilen är något hon ångrat många gånger sedan dess.
Hur olyckan gick till på Wärmdöleden är det ingen som vet exakt men Lee säger att det måste gått fort, mycket fort. Det i kombination med slitna däck och halka.
Anders tappade kontrollen på bilen som kraschade in i en stolpe.
Kollisionen blev mycket kraftig, så kraftig att bilen klövs mitt itu bakom framsätena. Kvar var bara skrot.

I koma
Lee kastades ut ur fordonet.
En förbipasserande polispatrull upptäckte vraket och det tragiska som hänt.
Lee:s familj möttes av en flicka som låg i koma på sjukhuset. Hela hennes hjärna var full av små hjärnblödningar. Läkarna visste inte om hon skulle överleva.
Men hon vaknade. Hon fick vara kvar på sjukhuset länge och var medvetandesänkt i ett halvår.

Förlamad
Lee fick börja om helt från början.
- Jag kunde inte prata, beskriver hon, hur hon i början kommunicerade med hjälp av sin tumme.
Ena sidan var förlamad så hon kunde varken stå eller gå.
Så småningom tog hon ta sig fram med rullator. Men hon var väldigt ryckig i sina rörelser och hade svårt att prata.

Nervskador
När hösten kom försökte Lee komma tillbaka till studierna.
- Men jag klarade inte av något, inte ens skriva, eftersom jag hade för stora nervskador.
- Jag satt i ett studierum med glas tillsammans med min assistent. Förut hade jag varit en av dem som gick utanför. Nu tittade alla på mig men gick förbi, som om jag vore ett pestsmittat djur. Det var hemskt, säger hon.
Lee mådde så dåligt att hon slutade.
Hon började i stället på Ädelfors folkhögskola, på en linje anpassad för personer, med förvärvade hjärnskador.

Läste in
Här tyckte hon snart det blev omotiverat tråkigt. Det gick för sakta. Hon tjatade till sig att få läsa en årskurs högre och läste in gymnasiekompetens.
På Ädelfors var hennes specialämne bild. Hon sökte sedan in på olika konstskolor. Hon sökte elva och kom in på tio av dem.
Hon valde Ölands folkhögskola.
- Jag har alltid ritat och målat. Även om jag inte kunde skriva så kunde jag måla. Det spelade ingen roll hur skakig jag var, säger hon.