Inga-May var, innan hon fick problem med sina fötter på grund av diabetes, en mycket aktiv person. Hon cyklade ofta när hon skulle någonstans i samhället.
Hon var därtill flitig att besöka olika arrangemang och sammankomster runt om i bygden. Likaså styrde hon allt som oftast färden till släktgården i Kråkshult.
När hon blev handikappad blev hon socialt isolerad och upptäckte alla hinder i samhället, inte minst i det egna hemmet.
Inga-Mays nuvarande liv är inrutat och styrs mycket av hemtjänstens besök. Det är många tider som det ska tas hänsyn till.
Många gånger kommer flera olika personer från hemtjänsten varje dag och att förklara allt för alla och möta så många olika ansikten i sitt egna hem, känns påfrestande.
- Ett tag hade jag elva olika personer plus sköterskan här varje dag. Förra veckan var det åtta men då avbokade jag ändå två besök för jag tyckte det blev för mycket, säger hon.
Hon ifrågasätter varför det måste vara så många olika personer på en och samma ordinare arbetstid.
Efter att Inga-May amputerade benet hamnade hon på en rehabiliteringsavdelning i Nässjö under en månad. Hon stannande kvar extra länge för att bostaden skulle anpassas.
Men så har knappast skett.