VALLNÄS
I onsdags bjöds allmänheten in till ett stycke lokal kultur- och industrihistoria i Vallnäs väster om Mariannelund.
Det handlade om ett samarbete mellan LRF i Ingatorp och Mariannelund och Kråkshults LRF, men den stora eldsjälen bakom hela arrangemanget var Jan-Olof Andersson.
Han har ett stort intresse för gamla maskiner och vill gärna dela det med andra.
Det kom väldigt mycket folk till den gamla ladugården mitt emot sågverket Wallnäs AB:s kontor, som var mötesplats för utflykten. Jan-Olof Andersson berättade om Wallnäs historia och att familjeföretaget startades av Axel Fagerholm på 1800-talet. Han började med ett glasbruk i Wentzelholm, köpte Wallnäs och hade Sjögle. Det ingick flera stora gårdar. Nygård och Ryssebo och en del mindre gårdar.
Störst
Glasbruket försvann tidigt, men i lantbruket var Wallnäs Jönköpings läns största jordbruksgård med 1200 tunnland.
På 1960-talet försvann jordbruket också. Åkrarna ansågs inte behövas längre och de planterades med skog.
Sågverket körde på 1940-talet med en ångmaskin och mellan 1930 och 1940-talet börjades också med torvbrytning i större skala. Det gjordes i början för hand och det var mycket tungt och besvärligt. Så småningom underlättades det slitsamma arbetet med en maskin.
Maskinen står fortfarande kvar precis som den lämnades 1952. Det bröts bränntorv med maskinen som åkte på larvband gjord av ekbitar. Den enda som har kört maskinen är Olle Sandström, 98 år och han var
med under den aktuella dagen på Vallnäs.
- "Nu går jag med skepp", sade han då han stod bredvid Jan-Olof.
På den tiden fanns det 24 hästar på gården. De körde bland annat timmer från Wentzelholm till Wallnäs. I Wentzelholm växte de bästa tallar som fanns, långt upp luften och utan kvistar.
Fick börja direkt
Olle Sandström berättade om sitt liv på Wallnäs. 1937 kom han som 18-åring tillsammans med sin far till Wallnäs. Han gick till chefen Johan Karlsson och fick börja direkt på eftermiddagen.
Olle har jobbat på Wallnäs i 13 år.
- Jag har alltid varit intresserad i det mekaniska. Nån gång gjorde jag en förbättring på sågen och det firades med en fest och jag fick en hel månadslön som belöning.
De lockade honom att bli förare på torvbrytningsmaskinen. Det lät spännande, men var inte spännande när den spårade ur. Sista resan då spårade maskinen ur och vagnarna körde i en hög.
Bränntorven var 15x20x30 centimeter stora och skulle torkas och vändas av kvinnor och ungdomar. Men det var oftast ont om bra torkväder.
Efter alla frågor besvarats gick man till mossen där den gamla rostiga torvbrytningsmaskinen står ensam kvar. Tyvärr utan Olle Sandström, han orkade inte ta sig dit.
På plats kikade alla på den gamla maskinen och ett transformatorhus som står lite längre bort. Många var intresserade i själva andrivningsmotorn. Enligt några måste det vara en Chevroletmotor, en bensinmotor, en 6:a på grund av sido-ventilen. På motorhuven står på ett bleknad litet skylt Volvo.
Tillbaka på gårdsplanen grillades korv och kunde alla titta på en visning av gamla redskap. Det blev en väldigt intressant utflykt i historien, en härlig nostalgidag på Vallnäs och vädret var helt underbart.