Att Apoteket nu öppnade igen, om än bara två dagar i veckan, har stor betydelse för bygden.
Att öppnandet var välkommet märktes på antalet kunder. När kassan öppnade på förmiddagen fylldes snart det lilla väntrummet utanför. Apoteket hade fixat ”nyöppningsfika” för att göra väntan något mindre trist.
Till slut öppnades ytterdörren, för att frisk luft skulle släppas in.
- Det finns ingen luft här inne, säger två damer som ställt sig i närheten av entrén.
- Vi har väntat i 45 minuter, säger de och berättar att ett antal personer vänt i dörren när de sett kön.
Innanför står andra som är före i turordning. En del småpratar, andra står tysta, trötta i benen och på på att vänta. Någon väljer att gå därifrån. Att stå i en sådan kö är inte vanligt i Mariannelund.
Ett par herrar får frågan hur länge de väntat.
- Alldeles för länge, svarar de.
Hur länge?
- Ja, egentligen är det ju hela sommaren, säger de lite ironiskt.
Åkte därifrån
En kvinna har under förmiddagen varit på vårdcentralen.
- När jag gick ut därifrån vid tio-tiden, tog jag en nummerlapp, säger hon.
Därefter åkte hon, utan brådska, och hämtade en annan ortsbo, som skulle till Apoteket. Ändå har de nu suttit här en bra stund och tittat på turordningsnumret, som sakta tryckts fram. När de kommer fram till kassan har det gått en timme och en kvart.
Längst in i hörnet sitter Gunvor Johansson.
- Jag har suttit i 55 minuter och jag tycker inte om det, säger hon bestämt.
Han har hemtjänstens personal med sig. Egentligen var ett besök i mataffären för att handla också inplanerat. Hur det blev med det är oklart. Fem minuter senare har hemtjänstpersonalen ett annat besök inbokat.
En annan ortsbo är snäll. Hon byter sitt nummer mot Gunvors, så hon får gå före. Ändå tar det en timme efter hon tagit nummerlappen innan hon får hjälp. Hennes medicin är vanlig och fanns lyckligtvis hemma.