Boende och samhällsbor har efterfrågat ett möte med kommunen och Eksjöbostäder kring Bobinen och äldreomsorg i framtiden.
Under eftermiddagen i dag hålls ett öppet hus för de boende och på kvällen ett informations- och diskussionsmöte för boende och allmänhet.
Många ifrågasätter dock det senkomna mötet och vad det nu har för syfte?
För sedan frågeställningarna väcktes, har Eksjöbostäder tagit beslut att man ska frigöra en fastighet till att bli vanliga bostäder. Därtill ska benämningen seniorboende bytas till trygghetsboende.
Bobinen var modernt när det invigdes i slutet av 1980-talet, men det blir allt tydligare att man inte längre kan stoltsera med den titeln.
– Fastigheten behöver renoveras, säger Ulla-Britt Holmström, som inte är rädd att sticka ut hakan.
Hon poängterar att det hon säger är hennes personliga åsikter och att det inte är säkert att grannen tycker likadant. Hon betonar att det inte handlar om någon kritik mot personalen. Andra tidningen pratat med vill inte gå ut med namn.
Ulla-Britt och flera med henne anser att det är kallt, allt för kallt.
– Det är kallt och elementen är inte ens varma. I korridorerna är det bedrövligt kallt nu på vintern. Fönstren är otäta och man tvingas lägga handdukar i fönstren så att inte blommorna fryser, beskriver hon.
– Jag tvingas ha extraelement på för att få upp värmen, säger hon.
– Jag upplever att de stänger av värmen på nätterna och då blir det väldigt kallt. På dagarna och kvällarna finns vatten men på morgonen finns inget varmvatten.
Birgitta Högman, som i slutet av 2015 flyttade till Bobinen från Vimmerby, håller med.
Solen skiner utanför och vårsolen börjar ge sig till känna. Trots det står ugnen på med öppen ugnslucka hemma hos henne ofta - bara för att hon ska få värme i lägenheten.
– Jag sätter på ugnen för det finns ju ingen värme. Man räknar väl med att de gamla inte ska säga något, kommenterar hon.
– Mina element är iskalla och jag fryser. Det känns som de ska spara in på oss äldre, för vi ska ju ändå dö. Jag får väl skaffa en öppen spis, säger hon lite ironiskt.
– Värmen och bristen på varmvatten är det största bristerna, säger hon.
Henry Sundström är ännu en person som frusit mycket under hösten och vintern.
–Jag har bott här i två år och det är kallt. Jag köpte ett eget element men det höll inte värmen i hela lägenheten. Under en och en halv timme på natten blir det jättekallt och sedan kommer den tillbaka. Jag har ont i ryggen och den blir helt förstörd av det här.
– Ibland är det för varmt och sen blir det isande kallt igen. Och det ska väl vara värme i hela lägenheten och inte bara på ett ställe. Jag fryser till hundra procent när det varit minusgrader. Problemet är att det känns som ingen lyssnar
Birgitta Högman berättar att hon haft problem med rök i bostaden (från en vedeldning i en privat fastighet i Mariannelund). Hon kunde inte stänga ute röken med andningsbesvär som följd.
– Jag fick ta min madrass och lägga mig i köket i stället. Däremellan kunde jag stänga en dörr. Då kunde jag sova. Jag kan ju ta mig upp från golvet men det är det inte alla som kan, påminner hon.
– Om det varit ett vanligt hyreshus hade man flyttat. Men man orkar ju inte, säger Ulla-Britt Holmström.
Hon berättar om det hon beskriver som hundra små irritationsmoment - som om man lägger ihop dem, blir av betydelse.
- Som dörren mot Apoteket som byggdes för att de boende på Bobinen skulle slippa gå ut för att ta sig till apotek och vårdcentral vägg i vägg. Den låstes och som vi kämpade för den skulle öppnas. Sen har den - låsts igen, säger hon.
– Kanske får vi ha den öppen nu igen när apoteket öppnat igen, säger hon.
När Träffpunkten har vissa aktiviteter sätts dock skyltar upp att det inte är ”genomgång”.
Då måste man gå runt byggnaden för att komma dit man ska.
Ulla-Britt har ett motförslag.
– Går det inte försöka undvika läkartider för oss här på Bobinen på måndagar när det är aktiviteter på Träffpunkten, säger hon.
Ulla-Britt Holmström är en van datoranvändare och en av fyra, fem på Bobinen som har en dator.
Men något bredband finns inte anslutet för de boende som vill och kan använda det. I stället blir man hänvisad till en långsam och svajig mobil lösning.
– Sedan uppmanar Eksjöbostäder oss att betala hyran på internet. Man blir så arg. Hur ska vi kunna göra det när vi inte får bredband, utbrister hon.
I dag är hon tvingad att sätta sig i rätt rum för att lyckas få någon mottagning om hon vill gå ut på internet. Då har hon ändå tur.
– I den lägenheten jag bodde i tidigare fungerade det inte överhuvudtaget, säger hon.
Hon och flera med henne har också åsikter om nya regler som gjort det långt besvärligare för Träffpunkten.
Om de frivilliga som arbetar med att skapa aktiviteter vill förlägga något till matsalen (då det lockar flera än vad som får plats i Träffpunktens mindre rum) måste de bära sakerna emellan och använda eget porslin som sedan ska bäras tillbaka för att diskas.
Om de däremot vill använda matsalen och dess porslin (som förekommit i många år innan) måste man låta köket sköta allt då nya regler i kommunen, sedan ett tag tillbaka, inte tillåter allmänheten i köket och att hantera dess utrustning - som diskmaskin etcetera.
Köket ska då beställa bröd och det blir en kostnad för varje kaffekopp som ska diskas.
– Helt plötsligt får man inget göra. Det är en sak i Eksjö där det kan vara nytt folk men i Mariannelund är det samma folk hela tiden. Det här förefaller så dumt. Det är inte klokt så dumt det är, säger hon.
Ulla-Britt Holmström föreslår vidare att någon borde vara ansvarig för varje huskropp på Bobinen, så att dörrar och fönster är stängda och lampor är tända.
– Det handlar inte om att vara vaktmästare på något vis, betonar hon.