Zaklina har gått på dagis i Mariannelund det senaste halvåret. Men nu när hon är två och ett halvt år, får hon plötsligt inte gå dit, då hon är för liten. Hon gråter när kompisarna går till dagiset i huset intill. De får gå dit men hon är inte längre välkommen. Hennes ensamstående mamma tvingas tacka nej till skolan när hon inte får någon barnomsorg.
Under de senaste två åren har Eksjö kommun haft ett avtal med Migrationsverket om barnomsorg för flyktingbarn. Första året räknades ettåringarna in och det senaste året höjdes det till att gälla tvååringar och uppåt.
Men sedan nyåret har inte längre Eksjö kommun något avtal med Migrationsverket om barnomsorg för flyktingbarn under fyra år.
Migrationsverket har inte velat förlänga avtalet av besparingsskäl och det har fått sina tydliga konsekvenser.
En del barn har gått på dagis i två års tid, sedan de var ett år. Nu när de är tre år får de inte längre gå dit.
Det gör i sin tur att föräldrarna inte kan delta i svenskundervisningen som önskat. För en ensamstående asylsökande mamma i Mariannelund slår Migrationsverkets nya policy extra hårt.
Zarka Lovre kom till Sverige från Bosnien i mars förra året, och har tillsammans med sin nu två och halvt år gamla dotter, varit bosatta på flyktingförläggningen i Mariannelund sedan i maj månad.
Ett rum per familj
De bor i en trerummare på Gärdesgatan tillsammans med Zarkas kusin, dennas man och dotter.
- Förut bodde det ytterligare en familj här. Det är inte mycket plats att samsas på och ibland får man springa in till grannarna för att låna toaletten, säger hon.
Zarka berättar att det kanske kommer en ny, för dem okänd familj, som också ska bo i lägenheten inom kort.
För Zarka är det en trygghet att det är hennes kusin och familj som hon delar lägenhet med.
- Har man ett barn så vill man kunna lita på dem man bor tillsammans med, säger hon.
När dottern fyllde två år i augusti började hon på dagiset Flyttfågeln i radhuset intill.
Efter nyår fick hennes fyraåriga syssling Ivana som bor i samma lägenhet, gå till dagiset, men däremot inte hon.
Hon ser hur Ivana klär på sig och gör sig i ordning varje morgon för att gå till dagiset.
Det ligger bara över gräsmattan ett 30-tal meter bort men själv får hon inte längre följa med.
Från köksfönstret ser hon de andra barnen leka i dagiset. Där är kompisarna och där finns en massa skoj leksaker.
- Hon gråter och gnäller mycket. Hon vill ju också följa med när Ivana går dit. Zaklina har gått dit i ett halvår men nu får hon inte följa med längre, säger Zarka.
Hur mycket en mamma än förklarar varför, kan inte en tvåårig liten tjej förstå, varför inte hon får vara med och leka.
Efter att hon varje dag nekas att följa med men kompisarna får gå, har hon börjat kissa och bajsa på sig igen.
Kan inte läsa svenska
Eftersom Zarka inte längre har någon som kan ta hand om hennes lilla tjej tvingas hon i sin tur tacka nej till svenskundervisningen.
- Svenskan blir något gemensamt för barnen när de är på dagiset eftersom de pratar olika språk. Det är samma för mig. Jag vill också lära mig svenska, säger hon.
"Varför får inte jag följa med?
I Eksjö kommun finns 15 barn som inte längre får gå på dagis. Flera av dem har gått på dagis i bortåt två år, men nu är de plötsligt för unga. Zaklina i Mariannelund är en av de barn som inte längre är välkommen till dagis. Hon gråter när hon ser sina kompisar gå dit men inte längre får följa med.
Zaklina förstår inte riktigt varför hon plötsligt inte får följa med till dagis längre.
Foto:
Så jobbar vi med nyheter