Det var i maj månad förra året som den 25-åriga förstagångsföderskan kom in till Höglandssjukhuset i Eksjö. Kvinnan kände av födelsevärkar. Kvinnan blev undersökt av barnmorska och fick stanna kvar på sjukhuset över natten. På morgonen gjordes ny bedömning och hon fick stanna kvar på förlossningen. På eftermiddagen avgick fostervatten och sammandragningarna ökade i styrka. Man bedömde att den aktiva fasen av förlossningen hade börjat. Efter någon timme avstannade värkarna något och kvinnan fick då dropp.

Svagare
Under kvällen fick barnmorskan öka på droppet för att på så sätt påskynda förlossningsarbetet. Hela natten låg kvinnan på förlossningen och kämpade men sammandragningarna blev allt färre.
Vid morgonronden var journalsystemet "Obstetriks" ur funktion och ingen läkare kunde se hur parametrarna sett ut under natten. Den ansvariga läkaren kom in till patienten och barnmorskan visade alla journalanteckningar för honom och läkaren undersökte patienten och gjorde en bedömning. Han ville vänta med att lägga en sugklocka på barnets huvud.
Efter en dryg timme tog barnmorskan åter kontakt med överläkaren men då denne var upptagen kontaktades en annan läkare. Han ordinerade att en intrauterin tryckmätare skulle kopplas (vilket är en mätare som ger exakt mätning av trycket mellan varje födelsevärk) men då denna inte fungerade kunde ingen tillförlitlig mätning ske.
Den ansvarige läkaren kontaktades återigen och enligt partogrammet kunde man nu se att barnet inte trängt ned något sedan sju timmar tillbaka och värkarna var mycket korta.