- Timotejen får inte synas, då har man väntat för länge och det börjar gå utför med kvalitén, säger Torbjörn Nilsson, som dagar som dessa har ansvaret för ensilagearbetets allra mest monotona arbetsuppgift; att köra fram och tillbaka, fram och tillbaka, med traktorn i de långsmala - och väldigt rengjorda - betongfacken i plansilon så att gräshacket packas lufttätt och fint till en limpa som efter några omgångar påfyllnad kan bli lite otäckt brant och svajig.
Just när det gäller det där packjobbet, en variant av bondens enahanda meditativa yoga, svarar var och en för sitt i Flaka by. Men i allt annat skördearbete samarbetar Nilssons med granngårdarna, som drivs av familjerna Gunnarsson och Mathiasson.
- Grannsämjan sparar både pengar, tid och arbetskraft. Maskinerna vi behöver när vi kör ensilage skulle kosta ungefär 700 000 kronor - nu delar vi på dem och hjälps åt att köra.
Begreppet "köra ensilage", har man ju hört, utan att kanske reflektera över att det bokstavligen handlar väldigt mycket om just körande. Slåtterkrossen kör över åkrarna och lämnar prydliga grässträngar efter sig, sedan kör man med hacken, där de avslagna grässtråna krossas till mindre bitar mellan rullar och sedan blåser ut via ett rör i vagnen, som går i skytteltrafik tillbaka till gården, där Torbjörn gör det där småtrista timme efter timme fram till nattakröken. Mycket diesel blir det.
- Det är en intensiv period när vi kör ensilage, arbetsdagarna blir ju långa, fram till halv tolv.