Det öppna svenska landskapet, det vill vi ju ha. Men hur ser då vardagen ut i första ledet i kedjan som startar med ko och slutar med frukostläsningen av baksidestexten på mjölkpaketet?
Under ett år kommer vi att följa de småländska mjölkproducenterna Torbjörn och Sofia Nilsson i Flaka, Gullringen. Två unga människor som valt ett yrke utan semester, men en livsstil med stora doser frihet. Ni kommer att få följa deras vardag från höstplöjning till skörd.En sädesärla flyger sin berg- och-dal-bana i det gråmulna och drillar om våren så gott den kan. Vårbruk är det, i alla fall.
- Det är skönt när det sätter igång, säger Torbjörn Nilsson, när han tar en snabbpaus i vårplöjningen.
Med vårbruket börjar en av de intensivare perioderna för en lantbrukare. I helgen blev kvällen både åtta och nio innan det var färdigt med gödselspridningen.
- Pappa kommer och hjälper oss - "köra skit" är hans säsongsarbete. Han körde 80 timmar förra året, säger Sofia Nilsson.
I snitt blir det 25 ton gödsel per hektar. Det får inte bli för mycket kväve.
- Då blir det liggsäd, och det är inget att ha, säger Torbjörn.

Just på den här åkern, där det än så länge bara ligger gödsel och fjolårsstubb efter rågvete, ska korn sås in och växa och med undantag av lite ogräsbekämpning sköta sig själv fram till skörd.
Det är långt ifrån alla som sår säd, men Nilssons har både tröska och med åkerareal på 80 hektar nog för ett inslag av spannmål i växelbruket - tre års vall, ett års höstsäd och därpå korn och så insådd.
På många håll har vårfloden ställt till det ordentligt för bönderna. Torbjörn och Sofia har inga vattensjuka åkrar - ån har gått upp något i kanterna, bara.
- Fast det är ändå blötare än jag trodde det skulle vara, säger Torbjörn.
I vanliga fall brukar det vara dags för första skörden kring skolavslutningen. I år vete katten.
- Det vill till att det hinner ifatt så pass. Men man vet aldrig. Får vi bara bra väder, så...
Bra väder, det är lagoma doser sol och regn, vid rätt tillfälle. Det räcker. Men med vädret vet man aldrig och nu styr det arbetet betydligt mer än veckodag.
- Helg är inte helg längre, och det går inte att planera något utanför arbetet under den här tiden på året. Men det är ju det här som är grunden för allt, säger Sofia.
Ja, här är grunden. Att harva och jämna till en fin såbotten efter plogens uppfläkta jordkokor. Att så. Att det växer som det ska, det är grunden.
- Dåligt gräs betyder mindre mjölk, och mindre mjölk betyder mindre pengar.

En genomsnittsko äter i runda slängar 3 500 kilo gräs - bete, hö, ensilage - om året. Till det kommer 2 000 kilo spannmål och 1 000 kilo kraftfoder. Det ska försörja henne med den energi hon behöver för att högprestera.
Vallen är viktigast, säger Torbjörn.
- Självklart är det bra om det blir mycket säd, men det går ändå att köpa in för Lantmännen. Men med gräs är det värre.
Stenarna tjälen släppt iväg och plogen lockat upp till ytan måste också bort. De mindre för hand.
- Allt från knytnävsstort och uppåt. Det är som ett hav av sten ibland, och man kan ju undra varifrån all sten kommer. Men vi välter ju bara av dem - ibland kan man tänka på hur noga de var förr, när de la stenen i så fina rösen. Någon bonde här i Flaka fick till och med stenröjningsdiplom, säger Sofia, som kan upplysa om att det är en plåga att plocka sten när det är kallt.

Klart att det är skillnad. Gårdens marker var inte mindre när den fysiska insatsen under vårbruket var betydligt hårdare. Den splitternya traktorn har plogblad som vänder i en elegant snurr bara man trycker på en knapp.
- Tänk när de körde med häst...
Det Torbjörn och Sofia Nilsson håller på med just nu är inte bara grunden för gårdens mjölkproduktion. Det är också förutsättningen för det vi brukar kalla öppet landskap. Med utsikten över Juttern blir vyerna särskilt charmerande, men inte bara det; det är rena rama hälsokuren, det finns det bevis för. På Alnarp har man nämligen i tio års tid forskat på hur människor påverkas av olika naturmiljöer och kommit fram till att det öppna landskapet minskar stress och ökar förmågan till återhämtning och koncentration. Inget konstigt med det, kan tyckas. Men varför är det så?
Det tros vara så att mycket i vår urgamla hjärnkonstruktion är medfött automatiserat. Ett barn vet att ett stup är farligt utan att någon egentligen behöver tala om det. På samma sätt vet vi alldeles av oss själva vad som är tryggt. Och det är ljusa landskap med växling mellan träd och öppna ytor och gärna en stilla vattenyta. Sådana landskap värderas högst - av människor i hela världen.
Precis så är det i Flaka, Gullringen, Småland. Ett öppet landskap att värdera högt.