Det öppna svenska landskapet, det vill vi ju ha. Men hur ser då vardagen ut i första ledet i kedjan som startar med ko och slutar med frukostläsningen av baksidestexten på mjölkpaketet?
Under ett år kommer vi att följa de småländska mjölkproducenterna Torbjörn och Sofia Nilsson i Flaka, Gullringen. Två unga människor som valt ett yrke utan semester, men en livsstil med stora doser frihet. Ni kommer att få följa deras vardag från höstplöjning till skörd.Trettio ungdjur har stallats in i den gamla delen av hallen. När den nya förlängningen är klar kan de bli runt 100 ungdjur därinne.
Med 65 årskor är Nilssons förhållandevis stora som mjölkbönder. Enligt Statens Jordbruksverk ligger snittbesättningen på 44 kor i Sverige i dag. Det betyder att besättningsstorleken fördubblats sedan 1990. Men antalet mjölkkor totalt sett har blivit färre - 1980 fanns 655 700 i hela landet, 2004 var de strax över 400 000. Eftersom mjölkproducenterna också blir allt färre krävs det ingen matematisk överbegåvning för att begripa att de som försvinner är småbönderna.
Nilssons mjölkkor rekryteras genom egen uppfödning.
- På tio år tror jag inte vi köpt in mer än tre, säger Sofia.
Besättningens generationskedja går åtminstone 40 år tillbaka i tiden. Och ny avkomma är att vänta.
- Tolv av tretton, meddelar Torbjörn Nilsson, när han kommer runt hörnet.
Dräktighetskontrollen på tretton seminerade djur har gett hyfsat utfall, med andra ord.
Kons fertilitet är livsviktig.
- Blir hon inte dräktig på ett visst antal månader är det för dyrt att ha henne kvar. Då går hon till slakt, säger Sofia.

VARJE MISSAD BRUNST är detsamma som slantar kastade i sjön. Därför gäller det att hålla koll på kossans sinnesstämning, för att direkt kunna beställa insemination. Årets mörkertid alldeles utmärkt. När djuren är installade finns det tid och möjlighet till mera närkontakt.
- Ju mer tid man har, desto mer försöker man ju vara i ladugården.
Hon har lärt sig sina kor. Ser drag gå igen från mor till dotter. Och som de individer de är visar de brunst på olika sätt.
- Det finns ju tydliga tecken som att de får flytningar, men en del blir också lite mera intresserade av oss, tittar lite extra och fjollar sig, några råmar mer, somliga till och med gallskriker och andra är mer hemlighetsfulla.

I AVELSARBETET ÄR DET viktigt att titta på alla tänkbara egenskaper; produktion, hälsa och lynne. Kon ska matchas med rätt tjur, för bästa resultat.
- En lite ängslig ko kan behöva sperma från en extra lugn tjur.
Men det här borde ju alltså betyda att resultatet ackumuleras, att dagens kossor mjölkar bättre och längre, är friskare och trevligare - och ännu mer fertila - än de var för några generationer sedan?
- Jo, så kan man nog säga. De är bättre idag, det är ju meningen att det ska bli så.
En kossas livscykel är inrutad. Första året får hon vara kalv, sedan blir hon kviga. När hon är ungefär ett och ett halvt år är det dags att inseminera och efter nio månader föder hon sin kalv och blir mor, en ko. Sedan är det meningen att hon ska kalva en gång om året. Efter kalvningen ger hon mjölk i tio månader, och sisådär två månader innan nästa kalvning går hon in i en sinperiod. En normal svensk ko hinner med tre laktationer, eller mjölkperioder, innan hon har gjort sitt. Snittåldern ligger på fem år.
- Fast vi har några som är åtta, säger Sofia.
Så här års är det djuren som tar mest tid för mjölkbönderna. Mjölkningen två gånger om dagen, förstås. Och utfodringen kräver några timmar varje dag.

KOSSANS ÅLDER, fettlager och var hon befinner sig i sin uppgiftscykel bestämmer foderkompositionen, och här gäller noggrannhet.
- Vi ger ensilage, spannmålsfoder och koncentrat - de äldre klarar sig med mera ensilage, inför och under semineringen får de mera kraftfoder, säger Torbjörn.
Rätt foder ska ge hög mjölkavkastning, god fruktsamhet och bra mjölk.
En gång i månaden får de hjälp med foderrådgivning.
- En tjej kommer hit och räknar ut att de inte får för mycket eller för lite. Man måste vara kostnadseffektiv.

FODERRÅDGIVNING OCH semin går på samma utgiftspost - 40 000 kronor årligen. Koncentrat kostar omkring 250 000 varje år och spannmålsfoder 100 000.
Det börjar bli lite eftermiddagsskymning. Storasyster Ina har kommit hem från skolan och räknar ner till sin förestående 8-årsdag. Ungdjuren har fått käk. Mjölkkorna ska också fodras. Sedan går det snart till mjölkningen.
- Och sedan är det kväll.
På vägen hem kommer jag på att jag glömt att fråga om en sak jag läst på nätet. Ett tips för lyckad kvigseminering. "Använd skraplotter för att lättare upptäcka brunster".
Får bli nästa gång. Ni får också tåla er.