Vårsolen sken, fåglarna kvittrade och ihärdigt plåtskrammel skar i öronen när vi var på besök på Rumskulla skrot.
Jan Karlsson satt i en grävmaskin och plockade rätt på gammalt järnskrot som låg i en stor hög. Per Karlsson stod framåtlutad över en gammal kardan till en motor med svetsen och hammarn i högsta hugg.
De såg inte ut att vila några ledsamheter hos de två grabbar som sedan ett bra tag tagit över ruljansen på skroten efter grundarna Eskil och Sixten Karlsson.
Det har liksom gått i arv.
- Ja, man är väl mer eller mindre uppvuxen här på skroten, säger Per.
Med åren har också verksamheten förändrats lite, men mycket finns kvar sedan svunna tider. Fortfarande är det som i begynnelsen då man kunde vandra runt på bilkyrkogården och i bästa fall hitta en del att skruva bort på en skrotbil.
- Ja, fast nu har vi inte längre så mycket skrotbilar som förr och det här med att skruva delar kommer nog att försvinna med tiden. Jag tror att inom en snar framtid har vi inga bilar alls stående som nu. Det blir nog att vi får plocka ur delarna och sedan pressa ihop resten och transportera till Halmstad där det finns en filial, säger Jan.
Förr fick skroten in bortåt 1.000 skrotbilar om året, men nu är det nere på hälften, cirka 500.
- Ja, vi vet inte vart alla skrotbilar tar vägen för det måste väl ändå vara lika många som förr. Men vi ser att personer annonserar i tidningarna regelbundet om att de köper gamla bilar. Det måste vara privatpersoner som ägnar sig åt den handeln, men vart bilarna sedan tar vägen har vi ingen aning om. Det var ju också en litet nedgång i nybilsförsäljningen mellan åren 1990 till 1994 och det återspeglar sig nog lite nu, säger Per.
Miljöaspekterna gör sig naturligtvis påminda med ständiga mellanrum och det är i dag klara regler på hur man handskas med oljor, bensin och andra kemikalier.
- Vi följer alla föreskrifter och så länge vi kan uppfylla kraven så kör vi våran grej här, fastslår de båda.
Det är inte bara gamla bilar som är Rumskullaskrotens verksamhet - Här tar man också vara på järn, koppar och andra metaller.
- Ja, vi tar hand om det mesta som går att återanvända när det gäller järnskrot. Vi har haft mycket jobb med oljetankar senaste åren. Folk byter ut sina pannor mot annan uppvärmning och vill bli av med sina oljetankar. Det är mycket sådant jobb vi också sysslar med, berättar Jan.
Ännu lever den gamla bilskroten
Rumskullaskroten...Det är ett vedertaget namn och hur många har inte varit där och skruvat bort delar i gamla bilar?I drygt 30 år, mitt i skogen i det lilla samhället Andersbo, har verksamheten frodats. Och sönerna till grundarna Eskil och Sixten Karlsson har tagit över ruljansen.- Vi har fullt upp, men verksamheten med skrotbilar har minskat kraftigt, säger Per och Jan Karlsson.
Jan och Per Karlsson driver idag Rumskulla skroten och det finns massor att göra. Och mycket handlar inte om gamla bilar. Foto: Sören Alvarsson
Foto:
Fakta
Skrotning av personbil, lätt lastbil eller buss på maximalt 3.500 kilo måste göras hos en auktoriserad bilskrotare.
Anmälan om skrotning (avregistrering) görs genom att skicka in registreringsbeviset tillsammans med skrotintyg som skrivs ut av skrothandlaren. I de flesta fall sköter bilskrotaren om anmälan.
Vissa fordon omfattas av producentansvar som är en regel som kom till 1998. Den innebär att en producent, yrkesmässiga tillverkare och yrkesmässiga importörer som exempelvis generalagenter, står för kostnaden att skrota och återvinna fordonet. Fordonsägaren behöver alltså inte själv stå för den kostnaden om det tagits i bruk tidigast den 1 januari 1998.
Om fordonet omfattas av producentansvar har man rätt att utan kostnad lämna ett fordon för skrotning hos producenten. Producenten kan dock begära ersättning om fordonet saknar ekonomiskt värdefulla delar som motor, växellåda eller liknande. Om fordonet byggts om med delar som inte är original och om de är svåra att återanvända eller återvinna.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!