Vägen tillbaka till jobbet

Trött, stressad, slutkörd, sjukskriven. Diagnosen blir utmattningsdepression. Sjukskriven länge. Men sen då?
- Det primära är att komma ut igen, till arbetslivet. Mycket av vår självkänsla ligger i yrkesidentiteten. Men det måste få ta sin tid, säger Inger Sand, rehabiliteringssamordnare och hälsoutvecklare på Feelgood i Vimmerby.

Friskt Vågat2004-03-31 07:29

Utgångspunkten i hälsoföretaget Feelgoods kurs i arbetslivsinriktad rehabilitering är individens vilja att komma tillbaka. Kursen tar tolv veckor, men rehabiliteringstiden är betydligt längre.
- Vi har uppföljningar efter ett halvår och efter ett år, säger Inger Sand.
Målet är inte alltid heltidsarbete. Inte heller nödvändigtvis att komma tillbaka till det jobb man är sjukskriven från.
- Hellre deltidsarbete än heltidssjukskrivning. Hellre ett nytt jobb, om det räcker med att komma in på sin gamla arbetsplats för att man ska få otäcka vibbar i kroppen.
Inger Sand har jobbat intensivt med rehabiliteringsgrupper i två år. Många behöver och vill få hjälp.
- Vi har en kö, men kan inte med den personalstyrka vi har ta in mer än en grupp på våren och en grupp på hösten. Meningen är ju att alla i rehabiliteringsteamet ska vara engagerade i varje deltagare, fullt ut.
Och rehabiliteringsteamet består av samordnare, sjuksköterska, massör, personlig tränare - med tillgång till läkare och beteendevetare.
Gruppdynamiken är en viktig faktor i kursen och därför får grupperna inte vara för stora. Till en början är det en nytta i att bara träffa andra i samma situation.

Testa nytt
Statistiken för de 14 som genomgått kursen under 2002-2003 ger en bild av hur sjukskrivningsläget är i Sverige - alla var kvinnor i åldern 34-52 år, av dem var 11 anställda inom skola, vård och omsorg, 12 av dem hade fått diagnosen utmattnings- depression, fem hade varit sjukskrivna i mindre än ett år, fyra i ett-två år och fem hade varit sjukskrivna i mer än två år.
En uppföljning ett år efter kursen visar att hälften av deltagarna var åter i arbete på halvtid, två arbetade halvtid och arbetsprövade halvtid, två arbetsprövade 20 timmar i veckan och tre var fortfarande sjukskrivna eller hade fått sjukbidrag.
Av de som kommit tillbaka till arbetslivet i en eller annan form hade mer än hälften, sex personer, helt ändrat arbetsinriktning.
- De har förstått att de behövt göra något annat, använda sin kreativitet och yrkeskunnande på ett annat sätt.
En del i kursen är helt enkelt att hitta sig själv - och kanske är det något helt annat än det yrke man haft de senaste 20 åren.
- Arbetsprövningen är ju en möjlighet att få testa något nytt. Den som jobbat i vården kanske ser en ny chans i administration eller upptäcker att ett jobb i handelsträdgård är att få livet tillbaka.
På större arbetsplatser finns också alternativet att arbetspröva på en annan enhet eller avdelning.

En bräda rensar huvudet
I kursinnehållet finns bland annat föreläsningar om stress och stresshantering, maten och motionens betydelse, sömnen, motivation och positivt tänkande, avslappningsövningar och fysisk aktivitet.
"Nej!" är den vanliga reaktionen hos många som för första gången kommer in i en styrketräningshall eller aerobicsal med spegelväggar. Men Inger Sand har gång på gång sett motståndet ge vika för rena rama kicken.
Särskilt lysande har den enkla stepbrädan visat sig vara...
- Jo, det är faktiskt det inslag i rehabiliteringen som allra flest fortsatt med efteråt - hela 80 procent - och det är väl lite överraskande.
Under ett stepup-pass finns inte plats för annat än fötterna, stegkombinationerna, rytmen i musiken och endorfinerna. Hjärnan kan inte behålla tankar på middagsmat, möten, måsten, plikter...
Och det är precis vad den som drabbats av utmattningsdepression, eller utbrändhet som vi ju ofta säger, behöver.
- Det handlar egentligen om hjärnstress. Den som blir utbränd har tappat det nödvändiga filtret som sorterar bort oväsentligheter. Istället tar man in allt - eländet på TV, höga ljud, en kommentar som annars skulle viftas bort. Man blir känslig och det blir fullständigt kaos inombords.
Det kan, till synes plötsligt, säga "pang" en dag.
- Fast egentligen har ju nedbrytningen pågått länge, det är bara att man inte lyssnat på signalerna.
Inger Sand har jobbat så nära så många utbrända att hon kan se ett mönster, karaktärsdrag och återkommande "riskfaktorer" ur ett kvinnligt perspektiv.
- Det är kvinnor som är duktiga, ambitiösa, ser till andras behov först, de är plikttrogna och ordentliga, har svårt att säga nej och ser sig själva som navet hemma och på jobbet.
En kvinna som ska klara förvärvsarbete, relationsarbete, hemarbete och planeringsarbete perfekt.
- Superkvinnor som jobbar, servar frisk man och fyra barn, skjutsar, tvättar, städar, ordnar presenter till moster Beda - men till slut fungerar det inte längre.
Tid för reflektion finns inte.
- Man bara dundrar iväg. Reflektionerna kommer under nätterna, när man inte kan sova.

Arbetsgivaren viktig
Förståelsen från omvärlden är inte alltid vad den borde vara.
- Nej, ibland rentav usel. Problematiken är fortfarande inte fullt ut accepterad bland gemene man. Det finns ingen anledning att se ner på duktiga människor som dragit sitt strå till stacken och offrat allt för jobb, familj och medmänniskor. Det de behöver är ett värdigt bemötande och tid att få tillbaka sitt självförtroende.
För varje kursdeltagare lägger man upp en individuell plan med samtal, personligt hälsoprogram och regelbundna träffar med handläggaren på försäkringskassan och arbetsgivaren.
- De flesta arbetsgivare är med i rehabiliteringsprocessen och följer den sjukskrivne. En engagerad, flexibel och lyhörd arbetsgivare är oerhört viktig för tillfrisknandet.
Och tillfrisknandeet kommer, för många. Oddsen är goda om den sjukskrivne får stöttning.
- Ingen annan än man själv kan göra grundjobbet, men man kan få redskap att hitta sin nisch. Det måste bara få ta sin tid.

Fakta

Läs också:

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om