Alfons Ambrosiani hade änglavakt. Han lyckades ta sig ur den sjunkande bilen genom vindrutan och vidare upp på taket.
Alfons Ambrosiani, från Solhult utanför Frödinge, var på väg hem till sin flickvän i Österbymo på tisdagsmorgonen. Med bara 8 kilometer kvar av resan dök plötsligt ett rådjur upp på vägen. Alfons bromsade och försökte väja. Rådjuret klarade sig men för Alfons fortsatte färden bredvid vägen och rakt ner i den istäckta Bulsjöån i höjd med den gamla lanthandeln i Ådala, Norra Vi.
– Med en gammal bil utan ABS-bromsar så blev det rätt ut i lössnön mellan huset och broräcket, berättar Alfons senare på dagen.
Det hann gå många tankar i huvudet.
– Vad fasen gör jag nu, tänkte jag. Det första jag gjorde var att veva ner rutan. Jag är väldigt tacksam att det var en manuell fönstervev på bilen, säger han vidare.
Elektriska fönsterhissar hade förmodligen inte varit ett bättre alternativ där i vattnet.
Det gick inte att öppna dörren på grund av trycket från ismassorna och vattnet. Bilen började så att driva nedströms. Alfons var då mitt i ån med ganska långt till båda sidor fast land. Han satt kvar och tänkte och hoppades att han skulle driva närmare land.
Stora isblock flöt runt honom. När han närmade sig bron började han leta efter sin mobiltelefon som legat på passagerarsätet. Nu låg den på golvet på passagerarsidan och vatten hade börjat komma in i bilen.
– Det nådde väl en bit upp på byxbenen när jag fick tag i den. Då var jag mitt under bron. Bilen fortsatte driva och ute på andra sidan bron stötte bilen till mot något och stannade till. Då var jag rätt nära kanten så jag tog min ryggsäck och klättrade upp på taket på bilen och hoppade i land.
Från bron kunde en kranbil till slut lyfta olycksbilen ur Bulsjöån.
Så du slapp simma i det iskalla vattnet?
– Ja, jag var bara blöt om fötterna och en bit upp på byxbenen. Jag är väldigt glad att jag slapp simma! Sen gick jag runt och tittade på spåren och på bildelarna som lossnat från bilen. Jag försökte ringa min flickvän, men det hade kommit vatten i mikrofonen så jag fick skriva ett sms. Så hon kom och ställde sig med varningsblinkers och ringde polisen. Jag var nog lite i chock, för jag tänkte att jag bara skulle hem till henne och sova, men hon tyckte inte det, skrattar Alfons.
Delar från bilen hade lossnat.
Därpå kom några boende ut ur sitt hus och frågade vad som stod på. De bjöd in Alfons på kaffe och värme och där satt han ett par timmar medan Räddningstjänsten jobbade utanför.
– Fantastiskt snälla människor, utbrister han.
Han hoppas kunna rädda bilen.
– Det vore ju fränt att kunna säga att man krockat med en fisk!