"Första gången vi sågs åkte jag till Bella i Västerås och bodde där från torsdag till söndag. På söndagen skulle Bella och Hamilton till Thailand. När de var där pratade vi på Facetime och i telefon minst tre timmar varje dag. Sedan hämtade jag dem på Arlanda när de kom hem", berättar Emelie Strand.
Isabella och Emelie Strand möttes för första gången för sju år sedan. Emelie hade kört de många milen och för att få träffa Isabella hemma i hennes lägenhet.
– Jag fastnade så för dina snälla ögon. Det var verkligen självklart från början, säger hon åt Isabella.
–Vi var helt oskiljaktiga, håller Isabella med och berättar att det var Emelies energi hon slogs av.
– Du är väldigt glad, busig, pigg och hade inställningen "livet är en fest". Jag är den som tänker att livet är allvarligt, man får inte göra fel, man ska följa normen. Så jag behövde det.
Sedan går det fort. De träffas i oktober. I februari har Emelie sålt sin lägenhet. I april köper de sin första gemensamma lägenhet. Samma år, 2017, förlovar de sig och året där på gifter de sig på samma dag, 8 oktober. En liten ceremoni med två vittnen och Isabellas 9-årige son Hamilton. Två år senare är Emelie färdigutbildad elingenjör. Hon blir erbjuden jobb på Vimmerby energi och miljö. Så 2020 väljer de att flytta och tar sig samtidigt an ett enormt renoveringsobjekt. En gård i Frödinge med anor från sent 1800-tal.
– Vi var osäkra när vi skulle flytta in. Vi visste att det i Frödinge bor ganska många äldre. Så vi undrade hur vi skulle bli mottagna och vad folk skulle tycka. Men många var väldigt nyfikna, hade vägarna förbi, stannade i korsningen och tittade, eller kom in på gården och tog bilder. Många presenterade sig också. De ville berätta om huset för alla känner till det, berättar Isabella.
– Bedahuset ja, säger Emelie.
– Den har en enorm historia. Vi vet att folk har åkt utsocknes för att se vilken förändring som har skett. Jag tycker att den resan är fantastisk, att vi renoverar och ror det i hamn som två tjejer. Vi får så många positiva kommentarer och så mycket kärlek när folk ser att det händer saker och hur fint det blir. Vi har verkligen känt oss välkomna här och umgås mycket med grannarna över middagar eller gin och tonic-kvällar.
Bedahuset i Frödinge.
Sedan 2020 har Emelie och Isabella Strand renoverat hemma i Frödinge. Visionen är att gården ska vara ett nav i deras gemensamma företagssatsning Fruarna i Frödinge. "Vi har inte riktig kommit gång med det än eftersom vi har hållit på och renoverat hela tiden. Som vi vill att det ska bli är dels uthyrning av hus och lägenheter till turister. Sedan byggde Emelie ett utekök i somras. Som så småningom är tänkt som en hemmarestaurang. Sedan har vi tänkt öppna en loppis och skulle vilja ha en gårdsbutik", berättar Isabella Strand.
Rädslan för att inte accepteras som homosexuell berättar Isabella var stark hos henne länge.
– Jag hade svårt att komma ut. Jag förnekade det länge. Jag försökte vara med killar för att vara som alla andra. Men jag misstänkte det redan när jag var 22 och berättade då för en kompis. Men trots det vågade jag inte gå vidare.
"Som mamma har jag undrat hur ska det bli för min son. Kommer han bli retad i skolan när han lever med två mammor? Men det har inte varit något problem", säger Isabella Strand.
Istället träffade hon hennes sons pappa och levde med honom i några år.
– När jag lämnade honom bestämde jag mig för att jag inte skulle träffa en kille igen. Då var jag 30. Jag valde att berätta för mamma och så många som möjligt för att inte kunna backa. Min mamma sa något om att det kanske skulle gå över. Jag blev såklart ledsen, det vill man inte höra när man gör något som man aldrig vågat tidigare.
"Det går inte leva ett liv och låtsas. Man mår inte bra. Och det är bara svårt en period. Det är bara något att ta sig igenom och söka sig till de sammanhangen där man hittar likasinnade. Ofta när man berättar så svarar anhöriga också att de redan visste. Det är bara att man inte vågar vara ärlig med sig själv för att det är annorlunda", berättar Isabella Strand.
För Emelie blev det tydligt att hon gillade tjejer när hon som 21-åring blev kär. Då mejlade hon sin mamma och berättade för bästa kompisen vid grönsaksdisken på Ica. Men svårast var det att berätta för mormor och morfar.
– De har alltid stått mig extremt nära. Jag hade hög puls och svettattacker. Till slut sa jag det. "Jag har blivit kär i en tjej". Då reser sig morfar och går. Jag vill springa efter honom. Men då kommer han tillbaka med vinboxen och fyller på allas glas. "Tänk Emelie nu gillar vi samma saker. Tuttar är livet!", säger han och skålar.
"När jag träffade min första tjej var det absolut inte självklart för mig att gå och hålla handen på stan. Det kändes jätteläskigt. Jag trodde alla skulle stirra som att man gick där med röda kläder fast att alla andra hade svart. Men det var något som jag behövde komma över för jag har aldrig blivit negativt bemött", berättar Isabella Strand.
Att våga berätta menar Isabella är nödvändigt.
– Man måste våga för man blir så deprimerad om man inte är ärlig mot sig själv. Jag hade fleråriga förhållanden med killar men jag var aldrig lycklig. Det är jobbigt att komma ut men sen är det över. Då är det inte konstigt utan bara vanligt.
– Jag lever mycket efter kbk. Kör bara kör. Det gäller att våga. Man måste inte berätta för de närmsta först. Det kanske känns lättare att ta någon kompis, säger Emelie.
"Vi har aldrig försökt dölja att vi är ett par när vi är ute. Det är lika självklart för oss som det är för de som är heterosexuella. Inte tänker dom sig för innan de fattar tag om sin älskades hand eller ger denna en puss", säger Emelie Strand.
Vad i samhället tycker ni behöver förändras?
– Det var en tid då vi ville skaffa barn. Det var inte enkelt, säger Isabella.
– Det är fruktansvärt egentligen, säger Emelie. Känslan att det är som att ta körkort för att skaffa barn. Det kräver en utredning, kuratorsamtal, massor av provtagningar och många tusenlappar.
– När vi väl var igenom var det minst ett års kö, tillägger Isabella. Men det är värre för två killar. Min kusin och hans man har fått accepterat att de inte kommer bli föräldrar. Det är jättesorgligt. Som tjej kan du i alla fall få en donator.
Hunden Ludde och katten Gustav är del av familjen.
"Jag upplever att det är en skillnad sedan den dagen vi gifte oss. När jag säger min fru blir det något helt annorlunda än min tjej eller sambo. Det var ett steg som gjorde att det blev tydlig både för mig och andra", säger Emelie Strand. "När man säger sambo eller partner brukar folk annars anta att det är en kille", säger Isabella Strand.
"Många av grannarna har varit hos oss och ätit middag. Vi försöker gå på evenemangen som Frödinge bygdegård har. Så några har vi lärt känna därifrån. Sedan har vi lärt känna många eftersom vi har en hund som brukar rymma. Sedan tror jag inte att vi märker av dem som inte är så accepterande", berättar Isabella.
Isabella Strand och Emelie Strand tillsammans med hunden Ludde. "Vi bor på landsbygden i lilla Frödinge men jag tänker mig aldrig för. Den enda gången jag gör det är när vi kanske ska resa utomlands. Då kanske det finns vissa länder som vi inte skulle åka till. Just för att vi inte vill gå flera meter ifrån varandra eller bete oss som kompisar. Men annars är det aldrig några hinder", säger Emelie Strand.
"Både du och jag har flyttat till nya städer men det har aldrig varit som här. Här kom folk verkligen och presenterade sig. Vi fick jättefint arrangemang av grannarna. Att det är så familjärt som det är här brukar det inte vara på andra ställen. Det är mycket att man tar hand om varandra"", säger Isabella Strand.