Johanna Sivertsdotter i Frödinge gjorde en magsäcksoperation för snart tre år sedan. Hon valde att bekosta operationen själv. "Det är värt varenda krona. Jag har investerat i mig själv."
Vill du ha kaffe?
Johanna Sivertsdotter slänger upp båda benen på köksstolen på det sätt man bara sitter när inget tar emot. Hon har nästan glömt hur det var. När allt tog emot.
Med 50 kilo mindre att släpa runt på blir det mesta så mycket lättare.
– Nu är det så självklart, jag behöver inte fundera på om jag ska kunna knyta skorna. Eller… jag hade mest Foppatofflor i flera år. Av andra skor fick jag skitont i fötterna. Nu kan jag ha vilka skor jag vill. Det är nog vardagssakerna som betyder mest. Att jag kan ta en promenad utan att flåsa hela tiden, jag kan gå i och ur badkaret utan att det är ett helt företag. Förut fick jag hålla emot hela tiden och släppa ner kroppen med en duns.
I 20 år, från 30-årsåldern upp till 50, plussades kilona på.
– Jag var en smal person, och det smala jaget har nog funnits kvar därinne, även när jag kände mig tjock och fick gå till herravdelningen i klädbutiken för att hitta något jag kunde ha. Det retar mig för övrigt, att jag inte kunde komma i XXL på damavdelningen men köpte jag herrkläder kunde jag ha storlek M.
Det finns alltid risk för komplikationer efter en magsäcksoperation. Johanna Sivertsdotter har klarat sig bra. "Men jag vet precis hur stor en portion är. Jag äter ofta och lite, det är väl den stora skillnaden. Förr kunde jag gå utan mat en hel dag och sedan äta två stora portioner mat sent på kvällen."
Forskning visar att vikt inte bara är kopplat till energi in och ut. Flera faktorer hänger ihop med obesitas.
– Folk tror att man bara äter sig tjock, och jag har också fått höra ”det där tuggar man sig till”, även om de flesta nog inte såg mig som mer än ”kraftig”. I mitt fall började det med tre sena missfall, jag förlorade ett barn i vecka 14, ett i vecka 20 och ett i vecka 28. Varje graviditet gick jag upp i vikt. Jag gjorde dessutom två försök att sluta röka och smack gick jag upp 15 kilo. Och så fyra år med nattarbete, det är inte snällt mot kroppen på något sätt.
Hon, som vägt 65, ökade till som mest 110 kilo. När hon hösten 2021 tog beslutet att göra en gastric bypass i privat regi vägde hon 108. Många misslyckade försök att gå ner i vikt hade bara resulterat i jojo-bantning.
– Jag har kämpat, men det var som att kroppen verkligen inte ville. Om jag lyckades gå ner två och ett halvt kilo på två månader räckte det med en helg med ”vanlig” mat för att jag skulle gå upp tre. Det finns nog inga som vet så väl vad man ska – och inte ska – äta som vi, men det kan krävas enormt tålamod för att det ska ge någon effekt alls. Jag vet inte hur många perioder jag levt på kött och sallad, kött och sallad, kött och sallad. Och kanske lite pumpakärnor.
Tankarna på en magsäcksoperation hade hon länge.
– Jag kände flera som hade opererat sig och de ångrade bara en sak – att de inte gjort det tidigare. Jag hade redan en hel del hälsoproblem, ont i fötter, knän och höfter, benen svullnade, jag hade högt blodtryck och efter att jag beställt DNA-test, som även täckte en del sjukdomar, såg jag att jag hade kraftigt ökad risk för övervikt rent genetiskt och dessutom ökad risk för diabetes typ 2. Då bestämde jag mig. Jag skulle inte ha diabetes också, som en extra bonus.
Bilden till vänster är tagen när hon vaknade efter operationen den 8 november 2021. "Jag spexade till det, förstås, det är sån jag är. Jag har varit öppen med min operation. När man går ner snabbt i vikt kan det bli spekulationer om orsaken annars."
Hon bestämde sig också för att göra en gastric bypass-operation privat. Riktlinjerna för obesitasoperation varierar mellan landets regioner. I Region Kalmar har nu kriterierna sänkts till ett BMI på 35 eller däröver. Johanna hade ett BMI på 37.
– Men jag valde den här vägen, och det gick väldigt snabbt. När jag fick klartecken hade de en tid om två veckor, men då fick jag nästan panik. Men efter en månad rullades jag in i operationssalen. Livrädd. Men allt har gått jättebra. Det finns risk för komplikationer, men jag har haft en väldigt snäll resa. Det enda jag känt av är så kallad dumping. Om jag äter för mycket, eller kombinerar fett och socker, eller maten kommer ner i tunntarmen för snabbt så kan jag få lite hjärtklappning och må lite illa. Men det är ju egentligen en varningsklocka som fungerar som den ska. Idag vilar mina sötsugshormoner och jag vet precis hur stor en portion är, för att jag ska må bra.
Vad kostade operationen?
– 79 000 kronor och det har varit värt varenda krona. Dessutom har jag inte belastat sjukvården. Man kan ju snarare se det som att jag kommer att belasta den ännu mindre, för jag har ju helt klart blivit friskare. Det är som en investering i mig själv.
Som mest vägde Johanna Sivertsdotter 110 kilo. Nu väger hon 60. Idag kommer hon i ena byxbenet på sina gamla brallor. "Det är otroligt kul att köpa kläder när man kan köpa det man vill ha, inte det man kommer i."
Första halvåret rasade hon i vikt. Det har varit en stor morot att kunna köpa kläder hon vill ha, istället för att tvingas välja det hon kan ha.
– Men det handlar om så mycket mer än hur man ser ut. Framförallt är det ju energin jag fått. Jag orkar hur mycket som helst. Det hänger säkert ihop med att sömnen blivit så mycket bättre. Men det är också kul att se hur alla mina värden förbättrats. Jag har psoriasisartrit, alltså psoriasis som påverkar leder och muskler, hade ständigt svullna leder med mer eller mindre kronisk smärta med förhöjda inflammationsvärden. Flera blodanalyser stack ut hela tiden. Idag är allt som det ska.
Hon har fått frågan om hon varit deprimerad. Kanske hänger det ihop med att hon nyligen bjöd på före- och efter-bilder på sociala medier, där hon på ”före-bilden” spexar till det och ser minst sagt hängig ut.
– Den är tagen efter operationen. Jag är sådan, halvtokig. Och nej, jag har naturligtvis varit sorgsen och nedstämd i perioder som de flesta, men deprimerad kan jag inte påstå. Men jag bjuder gärna på mig själv, och har varit öppen med allt kring det här. Det passar mig.
I grupper på just sociala medier har hon sett hur andra, som genomgått fetmaoperationer, får kritik för att de förändrats när de tappat i vikt.
– De kan få höra ”du har blivit så annorlunda”, ”du är en helt annan person”, på ett negativt sätt. Det har jag sluppit. Några har sagt att jag är lite för mager, men inget annat. Jag är nog som jag alltid varit, bortsett från att jag vågar ta en selfie eller vara framför kameran på ett helt annat sätt än förut. Men det är synd att folk inte kan glädjas med den som kanske blivit lite gladare, spralligare och plötsligt vågar ta för sig istället för att gömma sig. Jag förstår inte det tänket.
Kan du sakna något från tiden innan operationen?
– Nej, det skulle vara lite styrka i så fall. Jag tappade en del muskler när jag gick ner så snabbt, men det håller på att bli bättre. Jag vet att det finns en risk att man går upp i vikt igen, men den är ändå lägre än för de som gått ner utan operation. Men jag vill absolut inte hamna där jag var förut. Nu känns det som jag är jag igen.
Knyta skorna var inte det lättaste innan viktnedgången. "Fast jag hade mest Foppatofflor. Jag kunde inte ha vanliga skor, jag fick skitont i fötterna."
"Förut hatade jag att bli fotograferad, jag som har foto som ett stort intresse var fotografen som inte ville vara med på bild. Men nu är det bara kul."
Energinivån har höjts några snäpp. "Jag och min gubbe smällde upp den här friggeboden, så målade jag och inredde. Det gick på ett kick. Vi kallar den Lyckan."
Pompom och de andra tre hundarna i familjen har fått en betydligt piggare matte.
"Många tror att man bara äter sig till övervikt. Men det stämmer inte. Det finns så mycket mer som spelar in. Jag hade gjort så många försök, som bara slutade med jojo-bantning."
Värken har minskat, värdena är bättre och sömnen djupare. "Det är som man fått ett annat liv." Dessutom togs ett magmunsbråck bort i samband med operationen. "Jag slipper ta två Omezaprol dagligen för olika besvär med magen från bråket."