Johan plöjde och harvade själv åkern, som är en halv hektar stor.
Nästan läge för solglasögon när man svänger in hos familjen Eriksson/Pettersson i Brantestad. Att använda begreppet ”tusentals” känns klent för att beskriva mängden solrosor, som lyser i kapp med solen på deras gård.
– Ska du räkna får du nog övernatta, säger Rikard Eriksson, som väckte idén hos sin tolvåring när han pratade om hur han redan för 20 år sedan testat att lägga en säck solrosfrön, han kommit över billigt när det var utförsäljning framåt vårkanten, i såmaskinen.
– Han blev intresserad och hade en massa frågor, hur höga de kan bli och så. Och nu var det dags att plöja den här åkern, där jag haft vall några år, så det passade bra att göra det här solrosexperimentet. Som en kul idé.
Johan har själv plöjt och harvat med traktor och enskärig plog.
Inte så svårt, tycker Johan, som brukar hjälpa till med en del arbete på gården. Själva sådden fick dock Rikard ta hand om.
– Det krävs att man är exakt. Vi köpte två säckar solrosfrö och jag sådde kanske 12 kilo här och några kilo längs åkerkanten vid gamla skolan. Det hade räckt med mindre, det blev ganska tätt, och det påverkar ju höjden.
"Jag är nöjd", säger Johan Eriksson, som ville kolla hur det blev om man sår sisådär 12 kg solrosfrön.
Men Johan är nöjd med höjden på sina solrosor.
– Det finns de som är två och en halv meter, de som står fuktigt har blivit högst.
Här handlar det alltså om solrosfrön som används som fågelmat.
– Att köpa småpåsar med förädlade sorter hade nog blivit lite väl dyrt till ett halvt hektar….
Särskilt mycket jobb har det inte krävts efter att fröna kommit i jorden. Solrosorna vinner över eventuellt ogräs. Det har regnat lagom. Det krävs egentligen bara en sak:
–Vänta, säger Johan.
Folk bromsar in när de ser det solgula fältet utanför familjens hus i Brantestad.
Lön för mödan är sensommarens explosion i gult. Folk brukar bromsa in när de passerar, och njuta av solrosfältet. Häromdagen stannade utländska turister för att ta bilder.
– Det är kul, jag är nöjd, konstaterar Johan.
Gott om buketter blir det förstås och efter blomningen blir det rostade solrosfrön till mer än husbehov. Men sedan, då?
– Johan har tänkt sig en labyrint, en sådan som en del gör i sina majsfält. Och fåglarna får ta hand om alla frön som blir kvar, jag minns hur det var förra gången. Det tog tre veckor så var det totalt rensat, säger Rikard.
Växtresterna blir gröngödsling till åkern, där det kanske blir solrosor nästa år igen. Eller potatis.
– Och jag vet vem som ska plöja i höst, säger Rikard.
Johan Eriksson, 12, blev nyfiken när pappa Rikard pratade om ett solrosfält han sått för 20 år sedan. Nu har han sitt eget hemma i Brantestad. Lillasyster Linnea, 9, tycker också att solrosodlingen är cool.
Solrosor bidrar till den biologiska mångfalden.
Lyser i kapp med solen.
"Nästa år blir det kanske potatis. Eller solrosor."