Anna Maria Larsson i Indien, år 1999 eller 2000.
Anna Maria Larsson, nu 53 år gammal, växte upp i Frödinge och är tillbaka i sina hemtrakter för att ta hand om sin pappas hus efter att han gått bort. När Vimmerby Tidning träffar henne delar hon med sig av sin fängslande och ombytliga livshistoria. Efter gymnasiet, folkhögskola på Öland och Komvux i Malmö lämnade hon, lite på impuls, Sverige som ung i början av 90-talet
– Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Min morfar gick bort det året och min mormor året innan, de var väldigt viktiga för mig och det blev mycket på en gång. Jag tänkte gå på universitetet efter Komvux men lite planlöst sökte jag ett jobb i Österrike istället, säger hon.
Efter säsongsjobb i Österrike gick flyttlasset till München i Tyskland, där Anna Maria tidigare varit och pluggat tyska en period.
– Jag hade tänkt från början att jag skulle tjäna en massa pengar i Österrike men så blev det inte, det blev mer festande. Jag kom till München på våren och tänkte jobba som servitris där över sommaren men så skaffade jag pojkvän och blev kvar i sex år.
Planen var från början var att återvända till Sverige men Anna Maria valde att istället ta livet som det kommer. Hon beskriver tiden i München som underbar, trots att hon under dramatiska former blev utkastad från sitt första jobb.
– Det var ett litet fyrstjärningt hotell och chefen älskade Hitler, det kändes som ett Monty Python-scenario alltihop. Jag, en irländska och en tjeckiska var ute och festade mycket och gjorde frukostserveringen. Chefen styrde och ställde och började avskeda en efter en, jag kom sent en dag och då låste hon in oss i lägenheten. Sen kom ett brev genom inkastet att vi hade tolv timmar på oss att lämna. Jag visste inte var jag skulle bo, jag tänkte sova i Engelska parken, men gick till en nattklubb där jag blev igenkänd av en tjej från att jag hade sålt smycken på gatan i Grekland. Jag fick bo hos henne tills jag hittade en lägenhet och fick också börja jobba på nattklubben.
Anna Maria har såklart samlat på sig en stor mängd historier under livet och Tyskland och München skulle dock bli långt ifrån slutdestinationen. När hon var yngre var hon nyfiken på Indien men vågade inte åka, men under tiden i München kom hon i väg på en sex veckor lång semester dit.
– Då tänkte jag att jag skulle prova att köpa några byxor i Indien, silkeskläder, och åka och sälja dem i Grekland, där jag tidigare också varit på semester. Jag åkte från München till ön Paros över sommaren och sålde byxorna, sen åkte jag till Indien i ett halvår och började göra yoga och sådana grejer, det gav mersmak och i många år åkte jag sen mellan Paros och Indien och sålde kläder.
Anna Maria Larsson i sin lilla butik på den grekiska ön Paros, där hon sålde kläder hon köpt med sig från sina resor till Indien.
Perioden på Paros, ungefär år 1999 till 2002, beskriver hon som "hand till mun", med ett spartanskt boende och cykel som enda fordon.
– Sen träffade jag min nuvarande make i Indien och vi flyttade till sydvästra England. När vi fått vårt första barn kände jag att jag ville tillbaka till Grekland och då åkte vi till Paros på somrarna och hade en affär med de indiska kläderna, på samma sätt som tidigare. Det fortsatte vi med i fem år, tills Amalia började skolan i England.
Många länder, jobb och språk har det blivit men Anna Maria har inte fått nog. Hon säger att hon saknar både München, Paros och andra ställen där hon har bott efter att hon slagit sig ner i England med sin familj.
Där, i staden Totnes i Devon, har Anna Maria blivit kvar i 20 år och under tiden hunnit skaffa två barn till. I en lägenhet med trädgård har familjen har slagit rot men samtidigt byggt ett hus i Indien, som de planerar att både hyra ut och besöka när de kan. Maken från Indien jobbade tidigare som reseledare, bland annat för svenska grupper, och det var så de träffades. Han kunde lite svenska och Anna Maria pratar själv både engelska, tyska, grekiska och lite hindi.
– Egentligen är jag väl ganska blyg men jag är kreativ och känner att jag måste göra saker fullt ut, om jag gör någonting som jag tycker om blir jag mindre blyg.
I Indien har Anna Maria och hennes make byggt ett stort hus som de både planerar att hyra ut och besöka när de har möjlighet, och eftersom den äldsta dottern, 18, planerar att jobba som volontär i Indien kan Anna Maria få återse ett av sina favoritländer snart igen. "Det var längesedan nu", säger hon.
I och med att pappan i Sverige gick bort för en månad sedan kommer huset i Frödinge att bli Anna Marias, men en permanent flytt till tillbaka är nog inte aktuell. Den här gången stannar hon i Sverige över jul och nyår och snart kommer hennes barn, som alla tre är svenska medborgare, och firar högtiderna. Maken blir kvar i England på grund av jobbet, själv är Anna Maria arbetslös efter pandemin. Hon säger att hon är sökande och saknar flera av ställena hon har bott på innan, men att hon samtidigt lugnat sig något sedan ungdomen
– Just nu vill jag hålla ihop det jag har, min familj och de jag tycker om, säger hon.
