Egentligen blev han folkpensionär för några veckor sedan, när han fyllde 65, men Håkan Lundgren är inte redo att pensionera sig än. Han vill inte sitta still, säger han, samtidigt som han konstaterar att dagens pensionärer verkar ha ganska mycket att göra.
Att sluta med mjölkkor är något som han har tänkt på ett tag.
– Det är en process.
Hans pappa, Härold Lundgren, köpte gården 1964. Då fanns det tre mjölkgårdar i byn, men efter några år var det bara en kvar.
Håkan och bröderna började tidigt jobba på gården. Sedan 1984 har han varit ensam brukare.
Antalet kor har successivt ökat, från 16 till drygt 80, som det var förra våren. Nu är det 28 kvar, men i höst ska mjölkproduktionen vara helt avvecklad. Håkan har en del egna dikor och planerar dessutom att köpa in tjurkalvar. Sedan ska han sköta skogen och odla spannmål.
Som mjölkbonde är man ganska bunden, så han ser fram emot att få mer ledigt framöver.
– Det har varit lite dåligt med det.
Att sluta med mjölken är inget som han tycker är vemodigt. Han är mentalt förberedd.
Däremot blir han allvarlig när han pratar om utvecklingen i stort inom lantbruket, med fler och fler gårdar som slår igen.
– Det är en oroande utveckling. Ska vi ha en levande landsbygd, måste vi ha ett levande lantbruk.
Det är långt ifrån självklart för dagens unga i Sverige att ta över föräldragården, som det var en gång.
Hur ska man få unga att vilja starta mjölkproduktion?– Det måste bli så stora enheter att det inte blir ensamarbete, för det är få unga människor som vill jobba så. Sedan måste det finnas en lönsamhet. Mat måste få kosta, säger Håkan.
Om han blickar in i framtiden, tror han att trenden mot allt större enheter inom lantbruket fortsätter. Men han tror samtidigt att nya initiativ, som Reko-ring Tjust, kan göra att mindre producenter kan överleva.
Om han inte blivit bonde, kanske Håkan hade varit veterinär nu. Men bara kanske.
– Jag pryade hos veterinär Göran Wilsson en gång i tiden.
Efter naturvetenskaplig linje på gymnasiet, bestämde sig Håkan för att bli bonde och gick 21-veckorskursen på Valstad, som det hette då. Han trivs med att vara egenföretagare och få skapa något eget.
Han har även varit engagerad i LRF länge. Det är intressant, tycker han, men det är också ett ansvar att framföra böndernas åsikter och få andra att lyssna.