Det ligger ju ganska nÀra till hands att gissa att hon har trivts pÄ jobbet, nÀr hon har stannat sÄ lÀnge. Och visst Àr det sÄ, visar det sig, nÀr vi trÀffas för en pratstund sÄhÀr i slutet pÄ sista terminen:
â Jag har tyckt att det hĂ€r har varit sĂ„ roligt, sĂ€ger Tina.
Redan nÀr hon var barn fanns det tecken som pekade mot att hon kanske skulle jobba med trÄd och tyg och garn i nÄgon form.
â Min mormor vĂ€vde och min moster var sömmerska. Jag broderade som vĂ€ldigt ung och stickade tröjor tidigt.
Innan hon kom in pÄ utbildningen till textillÀrare, jobbade hon i sjukvÄrden. PÄ den tiden fick man sedan först lÀsa ett förberedande Är, och det var i Kalmar. Sedan var det tre Är i Göteborg, innan hon blev fÀrdig textillÀrare och kunde söka jobb. Och första jobbet hon fick var alltsÄ det i Gamleby...
Att hon stannat sÄ lÀnge, beror pÄ en kombination av glÀdjen att fÄ arbeta med sin egen hobby och förmedla det man kan till andra. Att fÄ följa deras resa och se hur de vÀxer.
YrkesmÀssigt har ocksÄ jobbet blivit roligare, eftersom de nu Àr ett arbetslag om fyra textillÀrare pÄ skolan, mot tidigare tvÄ.
Trots att hon gillar att sy, har det inte blivit sÀrskilt mycket sytt pÄ det privata planet de senaste Ären. Det hoppas hon fÄ tid till nu som pensionÀr.
I övrigt vill hon umgÄs med sina tre barn och Ätta barnbarn, och ibland bara sitta pÄ en klippa och titta ut över havet, gÀrna med matsÀck intill.
