Det ligger ju ganska nära till hands att gissa att hon har trivts på jobbet, när hon har stannat så länge. Och visst är det så, visar det sig, när vi träffas för en pratstund såhär i slutet på sista terminen:

– Jag har tyckt att det här har varit så roligt, säger Tina.

Redan när hon var barn fanns det tecken som pekade mot att hon kanske skulle jobba med tråd och tyg och garn i någon form.

– Min mormor vävde och min moster var sömmerska. Jag broderade som väldigt ung och stickade tröjor tidigt.

Innan hon kom in på utbildningen till textillärare, jobbade hon i sjukvården. På den tiden fick man sedan först läsa ett förberedande år, och det var i Kalmar. Sedan var det tre år i Göteborg, innan hon blev färdig textillärare och kunde söka jobb. Och första jobbet hon fick var alltså det i Gamleby...

Att hon stannat så länge, beror på en kombination av glädjen att få arbeta med sin egen hobby och förmedla det man kan till andra. Att få följa deras resa och se hur de växer.

Yrkesmässigt har också jobbet blivit roligare, eftersom de nu är ett arbetslag om fyra textillärare på skolan, mot tidigare två.

Trots att hon gillar att sy, har det inte blivit särskilt mycket sytt på det privata planet de senaste åren. Det hoppas hon få tid till nu som pensionär.

I övrigt vill hon umgås med sina tre barn och åtta barnbarn, och ibland bara sitta på en klippa och titta ut över havet, gärna med matsäck intill.