Katten Moltas får lite blötfoder av sin matte, Anna Larsdotter Hall.
Det var någon gång i mitten på juni som blandraskatten Moltas gick ut genom kattluckan i familjens hus på Casimirsborg utanför Gamleby och drog iväg på luffen.
Först reagerade ingen nämnvärt. Moltas brukar gå på strövtåg den varma årstiden, trots att han kastrerades så snart han blev könsmogen.
– Han har utökat sina sommarturnéer, som jag kallar dem för. Först var det bara en vecka. Sedan var det två och sedan tre, berättar Anna, medan hon stryker över Moltas lena päls med handen.
Det märks hur glad och lättad hon är över att han är tillbaka.
Tidigare har Moltas haft gps på sig. Då har familjen sett att han har gått till Solna- och Kuttorpsområdet, närmare Gamleby, men sedan han tappade sin gps, vet de inte var han har varit.
Under sommarhalvåret brukar Anna cykla till sitt jobb på Gamleby Rehab. Då kör hon den vägen och sedan över träbron.
När Moltas hade försvunnit passade hon på att kolla lite extra efter honom i just det området, när hon cyklade till jobbet, men hon såg honom aldrig.
Hon tänkte först att vädret var fint, så att han skulle klara sig, samtidigt som hon förstås var orolig för trafiken.
Så småningom gjorde hon en efterlysning i flera Facebook-grupper.
Moltas njuter av lite blötfoder efter sitt äventyr.
Men tiden gick och hon började ställa in sig på att de aldrig skulle få se honom igen.
– Vi hade gett upp hoppet allihopa faktiskt, säger hon.
Så kom den där dagen i slutet på november. Hon var i Linköping hos dottern, när det plötsligt kom ett sms från maken med en bild på två katter: Moltas och hans kullsyskon Dis.
Hon ringde hem direkt.
– Jag bara grät och sa är det verkligen sant? Och det var det.
På eftermiddagen samma dag fick hon äntligen träffa honom.
– Han var så kelig och hungrig och jamade.
Duffy och Moltas tittar efter matte, som gick ut efter kattmat.
Hunden Duffy blev också jätteglad över att ha båda katterna hos sig igen. Alla djuren brukar sova tillsammans.
Anna funderar på om Moltas syskon, Dis, anade att han var på hemväg, för hon hade varit nedstämd när han var borta, men ett par veckor innan han kom hem, var det som att hon plötsligt piggnade till.
Var Moltas har varit alla dessa månader, har Anna förstås ingen aning om. Hon tror inte att han har varit hemma hos någon, för det kändes inte så på lukten. Han luktade mest skog och barr.
Kommer du att hålla honom inne efter detta?
– Nej. Han måste få vara fri och leva ett fritt liv. Det är ju det han vill, säger hon.
"Det finaste man har, sätter man på bordet", brukar det ju heta.
Katten Moltas kom hem efter nästan ett halvår på luffen. Här med matte Anna Larsdotter Hall.