Det är en varm juniförmiddag i Västervik och Göran Östervall sitter på sin bostadsrättsförenings uteplats som är omgärdad av sommarblommor. Vid husets två ytterdörrar står bekväma stolar och rabatterna med röda rosor är välskötta. Gården andas trevnad, ordning och reda. Här i huset har Göran och hans fru Berit bott i över 30 år.
– Jag var runt 40 år och hade varit till sjöss sedan 20-årsåldern och tyckte om att vara fri, men så fick jag se min älskade. Direkt när jag såg henne visste jag att det var kärlek.
Efter några år tog Berit tjänstledigt från jobbet som förskollärare och följde med Göran ut på sjön. Berit som är nyfiken till sin natur såg en ypperlig chans till ett äventyr. I fem år var de ute på haven och jobbade som ett team, med Göran som kock och Berit i serveringen.
– Sedan gick Berit tillbaka till att vara förskollärare. Jag fortsatte som sjöman och gick i pension när jag var 63 år. Då tyckte jag att jag varit igång så länge, ända sedan jag var en liten pojk.
Göran har rest flera varv runt jorden och varit i all världens hamnstäder.
– För ett tag sedan räknade vi efter och kom fram till att jag har varit i 110 länder. Den allra vackraste platsen, med de finaste människorna är Mauritius. Där har jag varit många gånger.
Göran föddes i Uppsala och när han och hans tvillingsyster hade fyllt ett år flyttade familjen till Tjust.
– Min far var mejerist och fick jobb på mejeriet i Grönhult, Blackstad. 1957 lades det ner och han fick jobb i Västervik och så flyttade vi in till stan.
Göran, som var intresserad av matlagning, skaffade sig arbete som 15-åring, direkt efter folkskolan. Det första var som kockelev på Slottsholmen i Västervik.
– Slottsholmen var väldigt populärt på den tiden. Massor av folk i rörelse och orkestrar som spelade. Min uppgift var att hacka, skära och förbereda maten. Men jag var så nyfiken och stannade till sent på natten för att se på hur de riktiga kockarna arbetade med kött och fisk.
Efter jobb på Ramlösa Brunn i Helsingborg och på Teaterkällaren i Kalmar mönstrade Göran på skolfartyget Flying Clipper.
– Vi fick lära oss om livet på sjön och det blev resa till Medelhavet med amerikaner som gäster ombord. Då fick jag lära mig om cocktailparty.
Det var 1967 som Göran gick till sjöss, som han säger, ”på riktigt”. Sin första anställning fick han inom handelsflottan på det stora Göteborgsbaserade rederiet Broströms. Sedan på ett antal andra rederier.
– Jag jobbade som förstekock och som ekonomiföreståndare. Hela världen blev min arbetsplats. Under tio års tid hade jag min bas i Hamburg.
En resa som etsat sig fast i Görans minne är en av de första som gick från Argentina till Kina.
– Jag var ung och oerfaren. Resan tog två månader och vi såg inget annat än hamnarna. Ibland inte ens dem, eftersom vi fick ligga utanför i väntan på lossning. Det var alltså en ganska påfrestande resa.
Nu när Göran själv inte är ute på sjön längre tycker han om att ha kontakt med aktiva sjömän.
– Det är så bra med Messenger. Jag pratar ofta med en kompis som just nu är i Taiwan och han visar helt makalösa bilder.
Som pensionär har Göran inga problem att få tiden att gå. Men någon hobby det har han inte. Möjligen matlagning, något som han anser ska ske från grunden. Recept har han dock slutat med för länge sedan.
– Jag bakar bröd och lagar husmanskost. Men är öppen för nya smaker och laborerar gärna med kryddor. Fast ska jag laga kalops är det kalops det ska smaka och inget annat.
