Turistboende på somrarna och festlokal för uthyrning resten av året. Men vad som händer i vandrarhemmet i Gullringen framöver återstår att se. Den 22 september blir det möte om framtiden.
De som driver vandrarhemmet sedan ett antal år tillbaka känner att det är dags att lämna över stafettpinnen till någon annan.
– Vi är sex personer i åldern 30-50 år, vi har fullt upp med våra ordinarie jobb och familjer. Vi hinner helt enkelt inte ge stället den kärlek och omsorg det behöver, säger Maja Lampa, ordförande i den ideella föreningen Gullringen Fritidslokaler, som driver Gullringens Vandrarhem.
Vandrarhemmets åtta rum har varit fullbokade de senaste två somrarna och fastighetens festlokal hyrs ut under vinterhalvåret.
– Det har varit en hel del aktiviteter, och det är ju framförallt den delen som Gullringenborna nyttjar, även om det förstås finns de som uppskattar att det finns vandrarhem som nära och kära kan bo i när de kommer på besök. Vi samarbetar också med BoKlok, som använder lokalen för konferenser och har haft en del egna arrangemang som trubadurkvällar och Morsdag-frukost, säger Maja Lampa.
Har det varit tufft att få verksamheten att gå runt?
– De första åren gjorde vi minusresultat, men det har vänt och det är förstås jättekul. Vi har till och med gjort vinst, så vi har kunnat fixa till rummen och köpa in nya sängar, madrasser och fläktar. Man kan nästan säga att det går för bra, det är mycket jobb och särskilt under de veckor på sommaren när vi själva har semester och behöver tid med våra familjer. Det är ganska mycket pass med städning och kontakt med gästerna.
Maja Lampa har varit involverad i vandrarhemmet de senaste sex åren och säger att det har varit en rolig tid.
– Det är ju inte för att det går trögt som vi vill sluta. Men det är kämpigt också. Nu känner vi allihop att det är dags att någon annan tar över och vi hoppas att det är någon som är intresserad, det är därför vi kallar till möte. Vi är ändå nära 115 medlemmar i föreningen och även icke medlemmar är välkomna att komma på mötet.
Vad händer om ingen tar över?
– Det är ju det man är lite rädd för. Vi har bestämt oss, det funkar inte i längden för oss. Det bästa vore nog om ett gäng yngre pensionärer, som har lite mera tid än vi har, tog över. Det som krävs är tid, lite fantasi och flexibilitet.