Fotografen Janos Flygel, numera bosatt i Katrineholm, har gjort en annorlunda porträttutställning i Gullringen, där han växte upp. Gamla skolfoton från höstterminen 1966 väckte idén att fotografera klasskompisarna som 65-åringar.
Janos Flygel, som bodde i Gullringen från det han var fem till 1980, när han var 22, minns ett myller av barn. I kvarteren med nybyggda villor bodde nästan uteslutande barnfamiljer på 60-70-talet.
– När jag började ettan var vi 21 elever i min klass, 120 elever totalt på Brännebro skola och bara på vår gata, Ringvägen, bodde drygt 20 skolbarn.
Skolstarten 2023 började en elev F1:an och skolan hade 31 elever.
Men då var då och nu är nu. Samma tema blev grunden för den porträttutställning som smyginvigs för VIP-gäster på nationaldagen och har vernissage på söndag på Gullringens Värdshus.
Janos Flygel har under sitt yrkesliv varit fotograf, haft egen fotofirma och ateljé i Hultsfred, Vetlanda och sedan 2013 i Katrineholm. Nu är det dags att ”komma hem” till Gullringen med en serie porträtt.
Janos Flygel 1966 och 2024.
Några av bilderna har kommit på plats när Vimmerby Tidning får en förhandstitt. Små foton på barn i 60-talsfrisyrer, gluggar och polotröjor och noteringar à la ”Mina vänner”: högsta önskningar är en cykel, en bandspelare eller motor till en gocart, någon ogillar fisk, en annan krig och de flesta väger något som börjar på 2. Intill dem hänger nytagna större porträttbilder.
– Jag tror nog att den här är spännande, inte bara för de involverade och deras bekanta, det är nog många Gullringsbor som kan vara nyfikna också. Här är kanske ansikten man inte sett på 50 år. Det behöver inte ens gå så lång tid för att en bild ska vara intressant, säger Janos Flygel.
Allt började när han och Micce Rylander började prata om en utställning.
– Det skulle bli människor, för det är vad jag tycker bäst om att fotografera. Bilar, hus och motorcyklar kan vara intressant, men människor slår allt. Tanken var att göra något på Gullringsbor, men vilka är det? Och ”vanliga människor” är också lite klurigt – även om det är min grej. Det finns egentligen inga ”vanliga” människor, alla har en historia.
Håkan Karlsson 1966 och 2024.
När han hittade ett album med gamla skolfoton, tagna höstterminen 1966 när han började i tvåan, visste han vad han ville.
– Vad jag ville, ja. Men jag var nästan säker på att mina klasskamrater skulle säga nej. Det är något med den här åldern vi är i, 65, det är nästan aldrig någon som går till fotografen och tar porträttbilder när man är 65. När man är yngre och äldre, ja. Det är som en lucka där.
Men första klasskamraten han ringde till sa ”åh, så roligt!”. Nästa också.
– Jag blev överraskad att så många ville vara med. Det blev långa och trevliga samtal, som resulterade i att vi hade en skolträff den 4 maj, med 15 som deltog. Då passade jag ju på att ta de nya bilderna, också. Och jag tycker nog att det syns att det är aktiva 65-åringar vid god vigör.
Monika Karlsson/Monica Zeilon 1966 och 2024.
Har ni förändrat er mycket sedan 1966, tycker du?
– Det är klart att några av oss hade lite svårt att känna igen varandra, först, men så fort man börjar snacka vet man. Sedan finns det ju några som är sig kusligt lika.
Utöver porträttbilderna visas också gruppfoton på klassen 1966 och 2024 och kollage med bilder från förr.
Utställningen kommer även att vara öppen söndagen den 16 juni, med möjlighet till flera tillfällen om intresset är stort.
– Det kan bli mera. Vi har värdshuset öppet när det händer något, och det här är perfekt för oss, säger Clara Rylander, som driver verksamheten.
Den 4 maj samlades det här gänget på sin gamla skola. Bakre raden från vänster: Janos Flygel, Seved Johanssn, Torbjörn Bentzer, mittenraden: Stigert Strid, Håkan Dennisson, Bo Johansson, Monica Zeilon, Lars Loxdal och Stefe Ingström, främre raden: Lotta Landqvist, Ammi Adolfzén, Tuva Zeilon, Lotta Haberland, Ewa Klingstedt och Anders Nilsson.
Klassen när de började tvåan, 1966. Bakre raden från vänster: Berit Huss, Seved Johansson, Torbjörn Bentzer, Janos Kenyeres, Staffan Pettersson, Lars-Göran Svensson, mittenraden: Stigert Strid, Håkan Karlsson, Bo Johansson, Maria Helsinghof, Monika Karlsson, Lars Pettersson, Håkan Toresson, Steve Ingström, Anders Nilsson, främre raden: Lise-Lotte Svensson, Anne-Marie Adolfzén, Turid Zeilon, Eva-Charlotte Nilsson, Gunilla Andersson och Eva Olsson.
Janos Flygel har alltid tyckt att porträttfotografering är bäst. "Expressenfotograferna Jan Delden och Roger Thuressons provisoriska ateljé på Sergels torg blev inspirationskällan till vår utställning på Hultsfredsfestivalen. Porträtt blev min grej, helst helt vanliga människor och gärna i miljö. Men de vanliga finns egentligen inte alls, alla har sin egen speciella historia."