– Det tar på krafterna, det måste man vara ärlig med att säga, säger Mattias Sandh som drivit butiken i Gullringen i nära sex år.
Att han skulle bli lanthandlare var inte självklart.
– Det började samma år politiken ville lägga ner skolorna runtomkring. Där var Gullringen involverat. Då hade jag haft ett tufft jobb som ansvarig att lägga ner Akzo Nobel i Gamleby i två år.
– Vi har fem barn som älskar att gå hit på lördagar och köpa glass eller godis. Det var det som gjorde att jag startade det här ihop med min fru egentligen. Vi tänkte på samhället; har vi ingen skola då har vi snart ingen affär och då kommer ingen flytta hit.
Men att driva en butik i ett samhälle med drygt 500 invånare är svårt. Till en början arbetade Mattias i butiken, men kunde under lång tid inte plocka ut någon lön. Till slut landade han i beslutet att söka sig till ett annat jobb och jobbar sedan två och ett halvt år som fabrikschef i Gunnebo.
– Nu driver jag butiken för jag hoppas att samhället vill ha en affär, inte för att tjäna pengar. Jag har inte tagit ut en krona från affären på tre år, ändå är det tufft att gå runt.
Det största problemet just nu är elpriserna. Elräkningarna som tidigare låg runt 8 000 kronor i månaden landar nu in över 30 000 kronor, och då har det inte hunnit bli kallt än. För att klara av de ökade kostnaderna har de minskat antalet anställda. Nu är det helt familjebaserat, där Mattias fru och dotter går omlott i butiken under vardagar. På helger när han är ledig från jobbet i Gunnebo så är han på plats i butiken, som har öppet sju dagar i veckan.
– Det är väl det som är mest farligt för affären, om det blir en längre sjukdom, då kanske vi bara kan ha öppet fem timmar om dagen.
Vad är din smärtgräns när det gäller att driva affären?
– Skulle du fråga min fru så skulle nog den ha gått. Men nej, det har den inte enligt mig. Där var det värre för mig för tre år sedan, när jag hade det här som jobb och inte hade lön. Då kunde jag inte sova för allt snurrade, säger han.
På frågan om hur ett drömscenario ser ut berättar Mattias om önskan om nya kylar och frysar och ett större sortiment.
– Drömscenariot är att vi vaknar och alla bjuder till. Kommer de som inte handlar idag hit, kan vi ha en diskussion om sortimentet, säger Mattias Sandh.
På Ica Nära i Frödinge är Hans Bergman i full gång med att packa i det sista i en papperskasse. Alldeles nya veckotidningar ska levereras hem till en trogen kund.
– Vi kör hem till runt 25 kunder i veckan. Det är jättebra. Det är bara en som har dispens och får på torsdagar. Hon läser så mycket tidningar och vill inte ha en vecka gamla tidningar, så då kör vi ut på torsdag när tidningarna kommer, berättar Lena Ahlström.
Hon tog över butiken för 19 år sedan.
– Jag är väl inventarie eller dinosaurie eller vad man säger, skrattar Lena Ahlström.
Med drygt 300 invånare är Frödinge den näst minsta tätorten i kommunen. Trots att Lena har nästan 20 års erfarenhet av att driva lanthandel, är ovissheten för framtiden stor.
– Det är väl ingen som vet nåt om framtiden. Det är tufft. Allt höjs kopiöst och det är både inköpspriser och utpriser, kunder som håller i plånböckerna och inte vet hur mycket de ska betala i el och ränta.
En rejäl regnskur sköljer över Frödinge och Eva Ullbrand kommer gåendes i regnjacka tillsammans med sin hund. Vimmerby Tidning pratar med henne när hon packar ner sina varor i kassan.
– Det är viktigt att det finns en matbutik. Jag handlar här ett par gånger i veckan, säger hon.
För Frödingebutiken har elkostnaderna fördubblats senaste tiden. Lena är tacksam över att deras kylar och frysar till största del har kompressorer istället för så kallade ”plug-ins”, som drar mer el.
Fyra personer arbetar i butiken. En av dem är Hans, som också är Lenas sambo. Att jobba tillsammans är inga problem. Hans klev på jobbet på heltid efter att ha jobbat i över 20 år på industri.
– Man visste liksom vad som skulle hända, det blir ett ekorrhjul. Men här får man aldrig samma dag någon gång. Ska man jobba så här så måste man inte vara utbildad men man måste vara lite av en psykolog. Man får höra mycket, säger Hans Bergman.
Just kundkontakten är en viktig del av arbetet i lanthandeln.
– Man är rädd om dem och det är ett samhällsansvar att driva butiken överhuvudtaget. Om jag slår igen den här så blir det väldigt tråkigt, säger Lena.