Vägen är lång och krokig till Gumhem. Naturen är i sin fulla prakt och resan till Carin är prunkande vacker. Väl framme står Carin och väntar intill huset vid gärdsgården. Den färgfyllda rhododendron går inte att missa. Den smeker den lilla grusvägen meter efter meter precis där man anländer till Carins gård.

– Den planterade vi direkt när vi kom hem från Afrika, berättar Carin.

I några år bodde Carin tillsammans med sina fyra barn och sin man i Etiopien. Hennes nu bortgångne man Per Bjurulf tjänstgjorde där som chef för medicinalstyrelsen i Etiopien. Carin som är utbildad sjukgymnast tog hand om barnen. Innan avfärden köpte de gården i Gumhem.

– Det här var i mitten av 1970-talet och min man var en av de första professorerna på medicinska högskolan i Linköping.

Men innan de flyttade till Östergötland ville de alltså arbeta några år utomlands.

Den yngsta sonen var fem år då och mellan alla barnen skiljer det tre år. De gick alla i olika internationella skolor under familjens tid i Etiopien.

Efter de äventyrliga åren var det dags att återvända till Sverige och infria en gemensam dröm om ett lantställe. Carin berättar om sin familjs historia kring lantgården de bodde i på somrarna när vi sitter utanför boningshuset vid ett litet bord med broderad duk, en transistorradio, mobiltelefon och dagstidningen intill.

– Jag minns hur jag ringde och beklagade mig över husets skick till min mor. Hon sa; Carin, huset kan man göra något åt, men inte naturen.

Hon berättar att det inte fanns ett tak på gården som det inte läckte in i. Likaså var golven uppruttnade. Hantverkare tillkallades och under de åren som familjen Bjurulf var i Afrika ägnade sig duktiga hantverkare åt att renovera husen i Gumhem.

– När vi kom hem var husen i fint skick och det första vi gjorde var att åka och köpa rhododendronbuskar.

Något som hennes man längtat efter, eftersom det blommade av rhododendron varje sommar vid hans barndomshem i Jönköping.

Två lastbilar med myrjord – som har rätt ph-värde för rhododendron – fyllde igen en stor damm där buskarna sedan planterades.

Vi står och tittar på de praktfulla buskarna. Så nära skogen får man känslan av en sagoskog. De stora vackra färgsprakande blommorna i kontrast till skogens mossa, granar och tallar.

Carins man Per var en duktig botanist och planteringen av rhododendron var bara början på en genomtänkt trädgård med flera rabatter och planteringar.

Man slås av svensk lantlig romantik när man är på Carins familjs lantställe. Att traska runt med Carin i trädgården får en att vilja hoppa omkring och vissla melodin till alla vi barn i Bullerbyn. Flera röda stugor med vita knutat på var sida av vägen och runt om boningshuset. Omgärdat av gröna ytor och vackra buskar och blommor.

– Våra barn äger gården nu. Jag är bara trädgårdsmästare här, och ser till att räkningarna blir betalda, säger Carin finurligt.

Tack vare gården valde en av sönerna att utbilda sig till jägmästare.

– Åkrarna har vi utarrenderade, men skogen sköter han, berättar Carin.

Carin är över 80 år men går spänstigt fram över de gröna välklippta gräsmattorna.

– Trädgården är mitt gym, säger hon.

I en av rabatterna blandas pioner med iris.

– Per sa att jorden här var extra fin just för pioner. Irisen fick vi från författaren Olle Hedbergs trädgård. Den hade han planterat i samband med att han skrev på sin bok ”Iris och löjtnantshjärta”.

Vi vandrar vidare till ett av de två uthusen. De är inredda med kök och toalett och där bor Carins barn med familjer när de är hemma. Det lilla huset omgärdas av en nogsamt planterad äng av prästkragar.

– De är min favoritblomma, och sädesärlorna som gärna flyger här, är min favoritfågel, berättar Carin.

Vi sätter oss ner en stund vid ett bord på altanen. Carin har dukat fram kaffe, rabarberpaj och vaniljsås. Hon berättar om hur hennes ena son överraskande henne med en resa till Antarktisk på hennes 80-årsdag för några år sedan. Hon berättar hur det är att bli gammal. Vi sitter tysta en stund och ser ut över utsikten med fruktträden och Åsunden nedanför som är dramatiskt vacker.

– Bygden runtom här är bebodd sedan gammalt, en bit bort härifrån har vi den gamla skeppssättningen, berättar Carin och pekar bortåt. Man är inte förvånad över att man sedan urminnes tider uppskattat Gumhem.

Sommarljuset börjar falla och det är dags att ge sig av från Carins oas. Hon promenerar bort till rabatten där pionerna samsas med andra blommor, hon böjer sig ner. Hon plockar av blommorna och sträcker över en spröd bukett med iris. Jag får med mig ett blomsterminne efter Olle Hedberg och en bit av blomsterprakten ur Carins familjs trädgård.