Det hela började med att den unga Inga Helena Johansdotter fick arbete vid hovet någon gång i början på 1860-talet. Hennes barnbarns barn, Tore Nyberg, berättar att hon fick jobb som kammartärna på slottet, där hon skulle hjälpa drottningen. Men kungen kunde inte hålla fingrarna borta, utan gjorde Inga Helena med barn. När det hela uppdagades, fick hon sparken.
Inga Helena flyttade hem till Hjorted, där hon så småningom födde sonen Karl Johan. Det var i Dalsjö, i augusti 1863. Senare flyttade hon till Sandhult, som numera heter Sandshult.
Tore Nyberg vet att de hade det väldigt svårt och fattigt under de här åren, när Karl Johan var liten. I husförhörslängden för Hjorted kan man se att hon under en tid var inneboende hos sin bror Johan August Johansson och dennes familj i Sandhult.
Enligt Tore Nyberg var det egentligen först när pojkens pappa – alltså kungen – dog 1872 som det började se ljusare ut för dem. Efter ett par år kunde familjen flytta in i ett nybyggt torp ett par hundra meter från det gamla hemmet. Helenaberg kallades det.
Utan tvivel måste Inga Helena ha fått pengar från något håll. De hade aldrig haft råd annars. Det är Tore Nybergs bestämda uppfattning. Men var pengarna kom ifrån, finns det inga papper kvar som kan berätta, vad han vet.
Karl Johan var tre år när hans mamma gifte sig med en man som hette Daniel Andersson från Stockholm. Med honom fick hon flera barn, verkar det som. Han står som pappa till vissa av dem, men det står också i samma dokument att några var födda utom äktenskapet.
Av husförhörslängderna verkar det som om makarna inte levde tillsammans särskilt länge, även om de alltså fortsatte att vara gifta. För mannen noteras upprepade gånger att han har rymt.
Det ska nämligen också ha funnits en annan man med i bilden, men han påträffas inte i några officiella noteringar. Han hette Johannes Eliasson Blomgren, och hade alltså samma efternamn som den unge Karl Johan fick.
Uppgifter på Wikitree, en webbplats för släktforskare, gör gällande att Johannes betalades av hovet för att ta på sig faderskapet för Karl Johan. Han ska i samband med detta ha lovat att gifta sig med Inga Helena. Det gjorde han inte. Han gifte sig med en annan, men lämnade henne och reste senare till Inga Helena i Hjorted.
I Tjust Släktforskarförenings medlemstidning Wåra Rötter berättar Claes-Göran Sandberg om sin gammelfarfar Johannes, som under flera års tid reste runt tillsammans med Inga Helena och sålde sötsaker på olika marknader. Två av Karl Johans halvsyskon ska ha fötts under de här åren.
Från 1874 ska Inga Helena ha bott med barnen på Helenaberg, men det verkar inte som om Johannes bodde där. Hans nutida släkting, Claes-Göran Sandberg, är osäker på vilken roll som Johannes egentligen spelade för familjens försörjning. Så småningom flyttade han till Norge, där han senare gifte sig igen.
Det är svårt att hitta uppgifter om hur Karl Johan var som person, men han tycktes ha haft lätt för att lära sig saker. Vid konfirmationen fick han nämligen höga betyg i alla fyra moment som ingick.
Karl Johan flyttade i vuxen ålder norrut i Sverige, först till Sollefteå och senare till Bjurholm, som ligger i Ångermanland. Där han stannade han kvar till sin död den 1 mars 1944.
Han gifte sig med Anna Olsson från Blekinge, men hon dog redan 1895 och lämnade honom ensam med tre små flickor. Egentligen fick de fyra barn tillsammans, men en av flickorna dog när hon bara var drygt ett halvår gammal. Anna miste livet i barnsäng, i samband med den sista flickans födelse.
Det var efter detta någon gång som Karl Johan ute på samhället träffade Anna Hörnkvist. Hon skulle senare bli Tore Nybergs mormor. Tore berättar:
– Hon hade blivit utsparkad från en bondgård, sedan bondens son hade gjort henne med barn.
Karl Johan blev starkt berörd av kvinnans öde. Enligt Tore tänkte han på hur det hade varit för hans egen mamma en gång i tiden. Karl Johan hjälpte kvinnan att stämma bondsonen, något som resulterade i att hon fick 300 riksdaler i ersättning.
Sommaren 1896 stod bröllopet mellan Anna Hörnkvist och Karl Johan Blomgren. De fick senare sju gemensamma barn. Det första barnet, som alltså inte var Karl Johans biologiska dotter, dog redan som spädbarn.
Näst äldst i syskonskaran var Bernadina Blomgren, som kallades "Dina". Det var Tores mamma. När hon var drygt 60 år, och han 20, hände en dag något märkligt:
– Då sa mamma till mig: "Sätt dig här, så ska jag berätta något för dig. Din morfar var ett kungabarn."
Tore gapskrattade, när han hörde det.
– Jag trodde först att det var ett aprilskämt.
Men det var alltså sant. Hans morfar var son till Karl XV. Fast det var ingenting som Tore gick omkring och pratade om, eftersom han räknade med att bli utskrattad, om han sa som det var.
Långt senare fick han höra talas om att man skulle göra en film om okända kungliga ättlingar.
– Då satte jag mig och skrev ett mejl till dem, säger han.
Tore Nyberg var en av tre personer som valdes ut för att medverka i dokumentärfilmen "Blått blod", som hade premiär 2010. Det var hans kusin, Paul Blomgren, som fick bidra med sitt DNA till jämförelsen med Jan Bernadotte, eftersom manslinjer måste prövas mot varandra. Pauls pappa, Henry Blomgren, var son till Karl Johan.
Men det var Tore som tillsammans med Jan Bernadotte tog emot beskedet efter analysen. I filmen säger experten på Rättsmedicinalverket att sannolikheten för släktskap är 70 procent, då dna stämmer överens i tio av elva system.
Fast efteråt sa han till Tore att han med "med största säkerhet" kan säga att de två – alltså Jan och Paul, och därmed även Tore – är släkt med varandra.
Hade du blivit ledsen om det inte var så?
– Nej, det hade jag inte. Då hade man fått acceptera det. Det är ju inte mer med det, säger Tore i dag.
Han var mest nyfiken på om det kunde stämma, det där som hans mamma sa en gång om kungabarnet.
Ibland skojar han lite med folk.
– Jag säger att "jag har ingen pension, jag har apanage", säger Tore och skrattar.
Vad minns du från din morfar?
– Han var en mysig person. Glad och trevlig.
Till yrket var Karl Johan gårdfarihandlare. Han åkte runt i byarna och sålde sötsaker, som hans mamma hade gjort före honom.
Inga Helena slutade sina dagar på det då ganska nybyggda ålderdomshemmet Basebo i Hjorted (Sundsgårdens föregångare) på senhösten 1912.