Sven Poschwald tog över butiken i Hjorted den 1 mars förra året.
Nuvarande elavtal går ut den 28 februari. Efter det har Sven Poschwald ingen aning om vad han kommer att få för elpris, och han är minst sagt orolig.
I dag betalar han en krona per kilowattimme för elen i sin butik, inklusive moms och avgifter.
– I mars har jag ingen aning om vad jag får för elpris. Om jag får två till tre kronor, måste jag stänga. Det fungerar inte.
Kyl och frys drar en hel del el, men är nödvändiga. De är inte heller särskilt gamla, från 2017. Däremot skulle han vilja byta ut den stora kylen.
Annars vet han inte vad han skulle kunna spara in på, för att få ner sin elförbrukning, som ligger mellan 3 500 och 5 000 kilowattimmar i månaden. Värmen ingår i hyran.
Det var den 1 mars förra året som Sven tog över mataffären i Hjorted, efter den tidigare innehavaren Rita Bey-Lindenmaier, så det är hans första vinter med butiken. Någon hög lön kan han inte ta ut, men kunderna kommer och han kan betala sina fakturor.
Om han skulle bli tvungen att stänga butiken, är han inte bekymrad för egen del. Han får nog ett annat jobb, tror han. Det är invånarna i Hjorted som han tänker på:
– Jag vill att folk i Hjorted ska ha möjlighet att handla i närheten. Många i Sverige bor på landsbygden och de behöver en livsmedelsbutik.
Kyl och frys drar mycket el, men är förstås nödvändiga.
Egentligen skulle han vilja investera i butiken. Han visar på väggen in till det gamla postkontoret, som han hade en tanke på att öppna upp och fixa en lokal där man kunde sitta och dricka kaffe. Där skulle han också kunna ha lite försäljning av loppisgrejer och annat, tänkte han.
Men det får vänta nu, när han inte vet hur det blir med elpriset. Elektricitet måste han ju ha, samtidigt som han tycker att det känns som en ganska trist utgift.
– Om jag investerar i livsmedel, vet jag att jag får tillbaka det. El får man inte tillbaka. Man betalar bara, säger han.
Höjda elpriser är ett hot mot mataffären Nära dej Hjorted.
Han och hustrun har funnit sig väl tillrätta i Hjorted. Hon jobbar på Nynäsgården och han i affären. De kan båda promenera till jobbet och behöver inte ens en bil. Sven känner igen många av sina kunder och vet vad de heter till och med.
– Klockan tolv kommer gubbarna och dricker kaffe, säger han och pekar på det lilla bordet intill fönstret vid entrén.
Han hoppas verkligen att han inte ska behöva slå igen, för samhällets skull.
– En sådan här butik tar man inte över för att bli rik. Det är ett uppdrag. En livsstil, säger han.