Vi har pratat med flera personer som bor i Falsterbo, men ingen av dem trodde på allvar att det var riktiga vargar som setts i området.
– Nej, absolut inte. Jag tyckte inte att det såg ut som vargar. Jag tyckte inte att de var tecknade så, säger Marie-Louise Hedberg.
Hon blev inte orolig, när hon läste om det i tidningen, eftersom hon inte trodde att det var varg.
– Vi skojade lite om det, maken och jag.
Vad skulle du tänka, om du mötte en riktig varg då?
– Det vete sjutton. Jag skulle bli ganska förundrad och tänka "oj". Men jag är mer orolig för vildsvin, om jag går och plockar svamp.
Vivianne Nilsson, som bor i Ekdungen, Falsterbo, trodde inte heller att det var varg, när hon läste om hur de betedde sig.
– Jag tyckte att de lät för orädda för det. Det lät konstigt med ett sådant beteende, säger hon.
Men eftersom hon tidigare haft problem med jakthundar, som jagat upp hennes katter i träden, tog hon snabbt in sina katter.
– Jag tycker att det är otäckt med stora lösspringande hundar. De kan ju också attackera.
Ulrika Bellner Knight bor också i närheten av den plats där de båda hundarna sågs. Hon själv såg dem aldrig, och det gjorde inte heller hennes grannar, Vivianne och Marie-Louise.
Men Ulrika trodde inte heller att det var riktiga vargar. De är så skygga att man sällan får se dem, och här skulle de ju dessutom ha setts på mycket nära håll.
Hennes uppfattning är att man kan få se rester av vad de har ätit, men inte själva vargen.