Ett 30-tal lärare och elever från Prolympiaskolan, i sällskap med en del föräldrar kom för att hjälpa till med fagningen i Högarps kulturreservat med anor från 1400-talet.
– Det blev en ovanligt lyckad dag och tack vare att så många kom hann vi med ett större område än jag hoppats på, säger Carl Samuelson, som 2002 inledde arbetet med att återställa hagar och åkerlyckor sedan han och hustrun Charlotte flyttat till byn, som bär en typisk prägel av äldre tiders skogsbygder i södra Sverige. Här syns seklers bruk av marken och gamla åkrar med stenblock, odlingsterrasser och rösen kantas av stenmurar och gärdesgårdar och här finns lövängar och hagmarker med hamlade träd.
– Det var ett omfattande arbete att återställa allt, det hade vuxit igen rejält med både buskar och sly, men sedan 2010 klassas byn med sina fem gårdar som ett kulturreservat, säger Carl Samuelson.
Fagning betyder att man räfsar undan fjolårsgräs och röjer undan löv, nedfallna kvistar och annat skräp.
– Det är väldigt viktigt att få bort fjolårets eklöv, som innehåller garvsyra och kväver ängsblommorna så de inte kan spira. Det är inget som kan göras maskinellt, utan förr gick man man ur huse för att hjälpas åt. Det behövs mycket folk till ett sådant arbete, det gäller att gå varsamt fram.
– Genom att ta hjälp av skolan förs också kunskapen om kulturmiljöer vidare och traditionen bevaras, så det är dubbla vinster, säger Carl Samuelson, som tackar eleverna med en slant att använda till kommande studieresa.
Hur viktigt är det här arbetet skulle du säga?– Oerhört viktigt. Det är ett kulturarv som vi är skyldiga att bevara för eftervärlden. Högarp är som ett levande museum kan man säga.