Slutsatsen från IPCC:s klimatrapport är, att det krävs en omställning av alla sektorer av samhället i en omfattning och med en hastighet utan motstycke i mänsklighetens historia!
Hur gör vi, vi i vår kultur, som klarar så mycket, som litar på så mycket, som har erfarenheter av ständiga framgångar? Vi som litar på att tekniken och framtiden fortsatt kommer att lösa våra stora problem. Vi som kan protestera och samtidigt känna, att det kommer att ordna sig framöver. Blir vi för oroade söker vi terapi eller annan hjälp – ser problemet som individuellt, som en möjlig skörhet som kan omvandlas till stärkande insikt.
Hur skall vårt politiska system kunna sätta igång en omställningsrörelse som saknar motstycke och är effektivare än Parisavtalet. Parisavtalets åtaganden, som om det uppfylls, leder till en temperaturhöjning på minst tre grader vid nästa sekelskifte. Mer än 90 procent av de växthusgaser vi släpper ut, inomlands och utomlands, måste bort. Varje individ måste minska sina bidrag från kring elva ton per person och år till ett ton – om vi skall anpassa oss till en hållbar värld.
Vi behöver alla vägledning i en tid som saknar vägledare. Det finns möjligen en metod, som startat i delar i Kanada och som i nu skall genomföras i HELA Kanada: Avgift och Utdelning. Att lägga ett stigande pris på växthusgasutsläpp och att låta hela intäkten av denna prisökning återgå till medborgarna i någon direkt och rättvis form. Justin Trudeau, Kanadas premiärminister, inser att det måste till ekonomiska styrmedel för att stimulera omställningen. Han har dessutom erfarenhet av att det givit resultat i de delstater förslaget införts. Och nu vågar han sätta hårt mot hårt och kräva att det införs också i samtliga Kanadas delstater.
Ett beslut att fira och gratulera! Ett beslut att härma och inspireras av! Ett beslut som innebär att det är möjligt att stimulera starten av en omställning som kan leda till en hållbar och fossilfri värld!