Daniel Gustafsson, Gustav Svenssson, Morgan Westerling, Johan Schill, Jessica Westerling och hunden Kira.
– Att jag blev årets företagare var en jättechock. Vi hade det sämsta året på länge på grund av pandemin, berättar Morgan Westerling när vi träffas i snickerilokalen i Horn.
– Att vi kunde göra det var tack vare att vi är en grupp som alltid hjälps åt, slår Morgan fast, uppenbart tacksam över sina anställda.
Han visar vägen genom lokalen, in i ett litet, hemtrevligt kök. Där puttrar kaffet i bryggaren. Morgan dukar fram koppar och slår sig sedan ner på en stol.
Företaget Expose Interiör har han drivit sedan 2007 och än i dag stormtrivs han med uppdraget.
– Att vara möbelsnickare är ett jobb där man får förverkliga kunders önskemål. Tyvärr har yrket ingen hög status, men det är väldigt kul.
Varför valde du snickarbranschen?
– Snacka om att jag har glidit på ett bananskal, skrattar Morgan, tar en klunk kaffe och fortsätter:
– Jag var 15 år gammal och hade ingen aning om vad jag ville bli eller vad jag skulle gå för gymnasielinje. Pappa sa att han nog hade gillat den trätekniska linjen, så jag valde den.
Morgan Westerling halkade in i snickeribranschen av en slump. Det stormtrivs han med.
Morgan, som i dag är 48 år, ler vid minnet.
– Jag var aldrig en sådan som tyckte slöjd var extremt roligt i skolan, men jag började i alla fall den linjen och det var hur kul som helst. Jag träffade rätt direkt.
På Expose Interiör finns fem möbelsnickare, Morgan inräknad. Mycket större än så vill han inte att företaget ska bli.
– Det personliga skulle försvinna om vi skulle bli en stor fabrik. Jag vill inte ha 30 anställda som kallar mig för "ni". Här kan alla göra allt. Jag går också in och ritar, sågar och slipar.
Samtidigt har Morgan förståelse för att andra företagare väljer en annan strategi.
– Rent företagsmässigt är det kanske inte så smart av mig, men jag gör så här för att jag mår bra av det. Jag bestämde mig tidigt för att jag inte ska ha ont i magen på jobbet, utan jag vill vara stolt och glad över det jag gör.
– Jag hoppas att jag uppskattas för den personen jag är och inte bara för den företagare jag är. Jag kan vara lika glad över en vinst i Risk med min familj som jag kan vara över en Årets företagare-utmärkelse. Företagandet är bara en del av mig, säger Morgan Westerling ödmjukt.
Varför tänker du på det sättet, tror du?
– Det är nog för att yrket känns så kul. Jag blev företagare efter att jag blev snickare, det handlade aldrig om pengar. Sedan måste den delen såklart också funka, men det är viktigast för mig att må bra i jobbet.
Morgan rycker på axlarna, fortsätter:
– Det känns viktigt hur jag och mina jobbarkompisar mår. Företagandet i sig är naturligtvis också viktigt, men inte viktigare än att man mår bra i det under tiden. Det är så jag vill bygga mitt företag.
Vem är du utanför företaget?
– Jag jobbar nästan jämt, skrattar Morgan, men tillägger:
– De senaste fyra åren har det varit mycket byggande utanför jobbet också, för vi har byggt hus.
Morgan Westerling är målmedveten och tävlingsinriktad, men samtidigt väldigt tillfreds med sin tillvaro.
Utöver snickeriet beskriver han sig själv som en person som är ganska tillfreds med tillvaron och som inte har så stora krav.
– Jag trivs väldigt bra på sjön eller en brygga med en snusdosa och en kopp kaffe. Eller med hunden i skogen. Jag kräver inte mycket mer än så.
Samtidigt är han målmedveten och tävlingsinriktad.
– Jag tycker om att hitta utmaningar. Vad det innebär är olika – det kan vara att bygga hus, lära mig något nytt eller att vinna på Monopol.
Vad drömmer du om framöver?
– Företagsmässigt är det nog att skaffa bättre lokaler och uppdatera våra maskiner. Utöver det vill jag egentligen bara fortsätta med det här och få utmanande jobb, så alla får utvecklas. Annars är jag ganska nöjd med hur vi har det.
– Expose Interiör är lite som en bondgård fast vi gör snickeri istället. Vi hjälps åt och är ödmjuka inför de dilemman som kan uppstå, säger Morgan.