Börje Carlsson säger att han hoppas på att den ska kunna rekrytera fler ledare till scoutkåren.
Ute på gårdsplanen till IOGT-huset i Horn finns ett partytält uppställt och en eld har tänts. Inuti det vita huset pågår febril verksamhet.
För 40 år sedan startade Börje och Laila Carlsson scoutkåren i Horn och under onsdagskvällen höll de i föreningens jubileum.
– Det är på dagen 40 år, säger Börje Carlsson.
Allt började med att paret, som var engagerade i IOGT-NTO, fick frågan om att dra igång verksamhet på orten.
– De hade inte haft någon barn- och ungdomsverksamhet på många år, så då frågade de om vi kunde starta något. Vi fick fria händer, säger Börje.
Scoutkåren i Horn firade 40 år på onsdagskvällen. Föreningen tillhör Nyhterhetens scoutförbund, som i sin tur ingår i IOGT-NTO.
Han säger att scouterna finns organiserade under IOGT-NTO rörelsen.
– Därför låg det nära till hands. Sedan har det rullat på.
Laila har varit engagerad i scouterna sedan 1963. Börje gick med först 1971.
– Det är hon som har lurat med mig i scouterna. Man kan säga att jag är ingift scout, säger han med ett skratt.
Scoutkåren i Horn firade 40 år på onsdagskvällen. Makarna Börje och Laila Carlsson startade föreningen tillsammans en gång i tiden.
I dag har kåren omkring 30 medlemmar men antalet har varierat under året. Hur många personer som väntas dyka upp under kvällen vågar paret inte gissa.
– Inte en aning men jag hoppas att det kommer några, säger Laila.
Det mesta är färdigt inför kvällens firande. Tårtor har bakats, kaffekoppar ställts fram. Det som återstår att ordna är att sätta upp en tipspromenad och att ställa fram maten. Tanken är att besökarna ska få göra iordning grillspett som tillagas över elden.
Börje Carlsson lägger ett grillspett på grillen. Snart väntas de första gästerna trilla in.
Efter en stund ansluter sig parets dotter Carolina Jönsson. Med sig har hon sin dotter, Alice.
Hur länge har du varit engagerad i scouterna?
– Oj, jag är ungefär lika gammal som scoutkåren, säger Carolina.
Laila berättar att Carolina var 1,5 år när kåren bildades. Carolinas egen dotter, Alice, fick i sin tur följa med på sitt första läger när hon var ett halvår gammal.
Man skulle nästan kunna säga att det är lite som ett familjeföretag?
– Ungefär så, säger Börje Karlsson med ett skratt.
Laila Carlsson berättar att ställningen på gårdsplanen satts ihop av föremål som de tyckte var värdefulla. Många av dem kommer från olika läger.
Carolina beskriver att det lätt blir så.
– Man samlas kring någonting och så håller man på med det, säger hon.
Vad skulle ni säga att tjusningen med scouterna är?
– Tjusningen är att man kommer ut och träffar andra människor. Vi kan åka till ett annat land men träffar man en scout så är det som att man har känt den här personen i hela sitt liv, säger Laila.
Sjalarna kommer från olika delar av världen.
Genom åren har det blivit en hel del läger och hajker. Vissa har satt ett särskilt starkt avtryck. Börje Carlsson tar upp ett läger där de paddlade i Femundselva i Norge.
– Det var en riktigt rolig vecka, säger han.
– Det är många läger som vi har varit på som sticker ut, säger Laila
Tre generationer av scouter. På bilden: Laila Carlsson, Alice Jönsson, Börje Carlsson och Carolina Jönsson.
Carolina lyfter särskilt fram ett läger som hon var på för 20 år sedan.
– Det var där som jag träffade min man.
Friluftslivet är en stor del av scouttillvaron.
– Vi vill ha det lite bekvämt när vi är ute, så det där med överlevnad och att leva på mossor och lavar, det har vi gått ifrån. Ofta så lagar vi maten, säger Börje och Laila.
– Vi har jobbat mer med demokrati och samhällsengagemanget, säger Carolina.
En utställning har satts upp med föremål och bilder från kårens historia. Här syns en vägg med olika märken.
Börje säger att en annan viktig del av scouterna är att lära sig att göra saker i grupp.
– Det är inte den enskilde scouten som är viktig, utan det är det gemensamma resultatet, säger han.
Hur ser ni på framtiden för scoutkåren?
– Vi ska väl kämpa på naturligtvis, säger Börje.
Enligt honom finns det en utmaning i att rekrytera nya, yngre, ledare.
– Men man hoppas att det ska kunna ske någon föryngring.