Bredvid cafét ligger huset där Ge-Bes manufaktur & kläder en gång låg.
Vi möter Gun-Britt Monell på biblioteket i Horn och tar en promenad till Horns Café. Huset bredvid har hon själv byggt upp tillsammans med sin bror.
– Ja, det är väl ganska bra gjort? Jag var 21 och han var 19. Huset ägdes av familjen och hade innehållit fem affärer. Så brann det ner och pappa fick en hjärtinfarkt i samband med det. Jag lovade honom att bygga upp det igen. Innan det var klart dog pappa. 50 år och 50 dagar blev han bara.
En månad innan huset var klart, hade den ena butiksinnehavaren backat ur och skulle inte längre hyra lokalen.
– Då fick jag väl ta den själv då, tänkte jag.
Det blev starten till GeBe´s Manufaktur & Kläder, Mode och Tapisseri-affär som hon kom att driva i tolv år.
– Det tyckte jag var roligt. Det gick bra!
Hon arrangerade tre modevisningar på hotellet trots att hon aldrig sett en modevisning innan, vilket kom att dra stor publik.
– Inkomsterna därifrån skulle gå till ett kors och en minnessten vid Ekeby, Horns gamla kyrka. Jag tog hit föreläsare som aldrig skulle kommit hit annars, bland annat hon som sjöng Blomman, Karin Juel.
Det roliga livet med klädbutiken fick ett snöpligt slut då Gun-Britt vaknade jättesnuvig en morgon. Hon hade blivit allergisk mot skrynkelfri tygbehandling och tvingades avveckla på en månad.
Hon fick anställning som radskrivare på Kinda Posten och om hon arrangerade evenemang eller annat så fick hon annonsera gratis i tidningen.
– Ingmar Karlsson som var chefredaktör då var välvilligt inställd till mina påhitt.
Gun-Britt Monell har minnen tillsammans med Elsy Nilsson, 95, som sträcker sig tillbaka till 1940-talet.
Det mest spektakulära hon har hittat på, enligt henne själv, var när hon ordnade Horns första violinkonsert.
– Då hade jag fått höra om en 17-årig violinist från Amerika som var och hälsade på släktingar i Småland, Earl Carlyss. Jag bjöd hit honom och kyrkan blev full. Han blev världskändis sen.
Earl Carlyss ingick senare i Juilliard String Quartet och framförde mer än 2100 violinkonserter mellan 1966 och1986 (reds. anmärkning)
När självaste kung Carl XVI Gustav kom till Kinda var fyra personer från kommunen särskilt inbjudna, Gun-Britt var en av dem.
– Jag sa att vilken tur de hade som kommer den 14 maj. Då är det Kindakroppkakans dag. Då behöver man inte bjuda på vare sig oxfilé eller lax. Så gick det ett tag, sedan ringde det 21.40 en torsdagskväll. De sa att det var från Säpo som undrade om jag skulle bjuda på kroppkakor och var i så fall? På stationsplan i Kisa sa jag. Jag trodde att det var någon som drev mig.
Hunden Tyson håller matte Gun-Britt sällskap.
Dagen innan de kom fick Gun-Britt veta att de skulle komma som hennes personliga gäster, så det var inget offentligt.
– Det var så att jag för massor av år sen hade pratat med en kille som var lastbilschaufför mot sin vilja. Han ville bli kock. Bli kock då, sa jag. Då sa han "blir jag det så ska jag laga mat åt dig en gång." Så jag ringde upp honom 30–40 år senare och påminde honom. Jag sa att det kan vara så att kungen kommer, men jag är inte säker. Då sa han "Är det så kungen kommer så ska jag laga maten åt dig!" så det gjorde han.
– "Jag äter inte kroppkakor för det smakar knödel" sa kungen. "Det spelar väl ingen roll vad det smakar det går ju att äta ändå" sa jag. Så han åt till slut! Det var lite kul.
När Gun-Britt tittar tillbaka på alla äventyr uttrycker stor tacksamhet över ett rikt liv, fyllt av möten med människor och kärleken till sin hembygd.
