Ner och upp, ner och upp, rytmiskt till musiken. Kanske inte ser så farligt ut, men när man gjort det det ett tiotal gånger så börjar det allt bita lite i benen.
Måndag kväll i Horn. Det är mörkt och stilla i det lilla samhället. Men ur en springa i skolbyggnaden flödar ljus och det knappt hörbara ljudet av mänsklig aktivitet. Det är idrottshallens ytterdörr som står på glänt. En korridor leder inåt, mot gympasalen. Lätena tilltar i styrka.
– Vila!
– Då kör vi igen!
– Sista nu!
Ida Klingstedt ropar åt de andra, samtidigt som hon själv tar sig igenom övningarna på de olika stationerna. Tricepspress med hantel, plankan, burpees. Tempot är högt, bara femton sekunders paus mellan seten.
– Vi pushar varandra och hjälps åt. Jag gör passen dock, men jag frågar också om de andra har tips när det står still i huvet, säger Ida.
Hon har hållit på med det här i flera år. Från allra första början var hon också "bara" en deltagare – en personlig tränare som ursprungligen kommer från Horn hade börjat ordna egna pass, och hon hoppade på. Men ett sviktande deltagarunderlag och långt pendlingsavstånd fick honom att sluta.
– Då blev det att några av oss gick ihop och körde hemma, jag började ändra lite på passen, och sen har det bara fortsatt.
Ida Klingstedt håller i gympassen i gymnastiksalen i Horns skola. De kör varje måndag, ett lite lugnare pass för äldre, och ett pass där hon själv är med och tränar.
Just den här kvällen är det sju personer som tränar i den hyrda gympasalen. Andra kvällar kan de vara uppemot 15–20 stycken. När våren kommer kör de utomhus istället.
– Vi är ju jättetacksamma till Ida, säger deltagarna.
Tacksamheten är ömsesidig.
– Bara det kommer ett par–tre stycken så blir det ju att jag själv måste träna, annars så skulle jag inte göra det, säger Ida.
Hon brukar själv också gå på boxningen som kör igång senare under året. Ibland går hon på dans. Hon skulle gärna köra fler gympass, men är ändå nöjd med mängden rörelse hon får.
Wilma Klingstedt (Idas dotter), Erik Karlsson (Idas sambo), Pernilla Egerton och Tove Egerton är några av dem som brukar komma på passen. De har alla lite olika anledningar till att de kommer på träningarna. "Dålig självdisciplin annars", säger Tove. För Wilma handlar det om att få omväxling till det stillasittande jobbet som lastbilschaufför.
– Det är klart man vill gå ner i vikt, men jag känner mer att man vill hålla en grundkondition, att man ska orka.
Före passet där hon själv är med och tränar håller hon ett lugnare pass för äldre personer. Hon är också medlem i Horn-Hycklinge IF, och ordförande i båtklubben. Engagemanget kommer naturligt för henne.
– Min son brukar säga: "måste du gör det där också, du får ju ingenting för det i alla fall". Näe, men jag mår bra av det.
Samtidigt finns det en gräns. När hon ombads att hålla en buggkurs fick hon säga nej. Men gympassen slutar hon inte med så länge ortsborna visar intresse.
– Så länge de vill så fortsätter jag!
