Dimman börjar lätta.
Magda Carlsson kommer ut ur stallet och hälsar oss välkomna.
– Det är väl lika bra att vi hämtar hästarna direkt?
Vi går genom hagen för att hämta hästarna när solens första strålar sticker upp.
– Nu är mamma sådär konstig igen när hon ska gå upp såhär tidigt, tänker nog hästarna, säger Magda och skrattar.
Vi tar med oss tre hästar och leder in dem mot stallet. Två av dem är gamla travhästar.
– Dessa två skulle tas bort och avlivas. Den ena var skadad och den andra ville inte springa fort längre. Jag blev tillfrågad om jag ville ha dem. Egentligen hade jag ingen plats, men jag kunde inte tacka nej.
Trots många år av ridvana har hon inte tävlat.
"Att träna är jättekul, det älskar jag. Men tävla är ingenting som driver mig. Jag förstår poängen med det men jag gillar det inte."
Magda har sin egen verksamhet här ute.
– Jag har uteritter, dagsläger och ridlektioner.
Magda har 30 till 35 elever varje vecka. Magda kan inte enbart leva på pengarna som ridverksamheten drar in, så under sommaren säsongsjobbar hon på Kindas pastorat.
– Hästar är inget man blir jätterik av. De är ganska dyra i drift. Verksamheten med hästarna går runt men man behöver ju lite pengar för att leva också. Det är lite jobbigt att det är högsäsong samtidigt på båda jobben. Det är lugnare på vintern.
En av Correns reportrar närmar sig en häst.
"Hästar är jätteduktiga att läsa av människor. Den har märkt att du är lite osäker", säger Magda.
Vi frågar Magda vad det är som lockar så mycket med hästar.
– Det är en jättebra fråga. Jag lägger ner mycket tid och pengar. Men man mår bra av att vara med hästar. När jag gick på folkhögskola för att plugga klassisk musik hade jag inga hästar. Efter andra året mådde jag inte bra alls. Jag mår bra av att vara med hästar. De är själavårdande.
– Ibland har jag tänkt, är jag dum i huvudet som går upp så här tidigt och håller på?, säger Magda och skrattar.
En vanlig dag spenderar Magda ungefär sex timmar om dagen med hästarna, varje dag i veckan.
Inne i stallet börjar vi rykta hästarna. Magda berättar att hon har haft ett intresse av hästar sen hon var sex år.
– Jag ville så gärna hålla på med hästar men var livrädd. Mina föräldrar undrade varför de skulle skjutsa mig när jag ändå bara var nervös.
Den nervösa biten släpptes när Magda blev elva år och fick en sköthäst. Varför hon hållit i under åren hon var nervös och rädd för hästar vet hon inte.
– Jag var helt besatt. Många är väldigt fascinerade av hästar.
Solen börjar stiga under gryningsritten.
Magda sadlar två hästar och vi tar ut dem i gryningen. Nu har solen kommit fram. Magda förklarar att hon gillar att ta sig an hästar som ingen annan vill ha.
– En sån häst där tränaren gett upp. Fixa vad som är problemet och få hästen att funka i den här lilla verksamheten.
Magda pekar på en av hästarna.
– Den där kunde bara gå rakt fram och i skritt om vi hade tur. Nu är han väldigt trevlig att rida.
Det handlar också om att Magda inte har råd att köpa välutbildade hästar.
– Man får ta det man kommer över. Jag gillar att få en utmaning.
"Det är självavård att rida ut i skogen", säger Magda.
Vi hoppar upp på hästarna med hjälp av en pall och börjar skritta längs grusvägen. Vi möter en traktor som saktar ner. Magda vinkar till föraren men annars ser vi inte en enda människa. Det enda som hörs är ljudet av hovarna.
– Jag är väl lite typen som föredrar djur framför människor. Hemma har jag fem katter också.
Det gjorde att coronapandemin inte innebär några större förändringar för Magda. Hon fortsatte i stallet som vanligt.
– Rent affärsmässigt var corona bra för mig.
Uppe på hästryggen berättar Magda om idén till gryningsritt.
– En kompis i Stockholm hade det och sen har det alltid funnits i mitt huvud. Det är inte så varmt och nästan inga insekter. Jag kände att jag testar och ser om folk är intresserade.
"Jag själv rider ganska lite. Det blir mer på vintern. Ju fler hästar man har desto mindre rider jag. Det blir tydligare för varje häst man skaffar."