Ann-Marie Blixt fick sin diagnos för 13 år sedan. Idag är hon friskförklarad, men ett långt ärr på ryggen vittnar om vad hon gått igenom.
Ann-Marie Blixt har alltid älskat solen. Med sin hudtyp har hon aldrig placerat sig själv i riskgruppen.
– Larmrapporterna hade ju börjat komma redan då. Men jag lyssnade inte, tyckte det var skönt när det brände i huden, kunde ligga timmar platt i solen, säger hon och stryker med handen över ena armen, och tillägger:
– Jag blir lätt brun och använde bara solskyddsmedel innan kroppen fick lite färg. Snarare kokosolja i kombination med saltvatten för att "bränna på lite extra". Första jag hörde talas om som dött i hudcancer var skådespelaren och komikern Tage Danielsson. Rödlätt och ljus i huden. Det bekräftade bara min teori, om vilka som drabbas.
Visst hade hon känt att det kliat en tid på ryggen, men det irriterade precis under BH-bandet, så hon fann förklaringen i det.
Tills en dag, när hennes massör gav henne det avgörande rådet – "Det här födelsemärket som du har på ryggen, det hade jag kollat upp om jag vore du".
Sedan gick allt väldigt fort.
– Jag fick en tid snabbt på hälsocentralen, sedan gick det jättefort tills jag fick komma till hud i Västervik.
Började du ana något då, när vården tog det så på allvar?
– Nej, utan när läkaren på hud sa att jag fått operationstid dagen efter, sa jag att jag inte kunde komma. Jag hade precis blivit mormor och svarade att jag skulle till min dotter och hjälpa henne med nya barnet. Då spände läkaren ögonen i mig och sa "Vill du se ditt barnbarn växa upp, då är du på operation i morgon".
Trädgården, med alla blommor, är en stor del av Ann-Marie Blixts intresse. "Att folk inte slutar sola, trots alla larmrapporter, tror jag beror på att folk tänker precis som jag - det händer inte mig".
Då förstod Ann-Marie allvaret.
– Det blev lite som en chock för mig. Jag tänkte som jag tror de flesta gör, det drabbar andra. Inte mig. Bara ordet cancer är ju så laddat, men i dag vet vi att det inte behöver sluta med döden.
Det här var för 13 år sedan. Idag har Ann-Marie Blixt ett stort ärr på ryggen, som vittnar om det hon gått igenom.
– Det var malignt melanom, men jag hade kommit in i tid, berättar Ann-Marie som snart efter operationen blev inkallad på nytt. Sjukvården ville vara på den säkra sidan, så de tog bort mer på ryggen, liksom lymfkörtlarna i ljumskar och armhålor. Det hade lyckligtvis inte hunnit sprida sig.
I växthuset växer gurkor och tomater så det knakar. Ann-Marie Blixt har inte slutat vara i solen, men hon solar inte längre", säger hon.
Sverige har snart samma nivåer av hudcancerfall som Australien. Det visar en ny rapport från Strålsäkerhetsmyndighetens vetenskapliga råd för UV-frågor.
Enligt rapporten är solens UV-strålning, att vistas ute i solen utan tillräckligt skydd, den främsta orsaken till att hudcancer utvecklas.
"Det är viktigt att sluta sola, solen hämmar immunsystemet och då finns det risk att vi kanske släpper fram en cancer som annars hållit sig lugn", säger Jan Lapins, hudcancerexpert och medförfattare till rapporten.
Han trycker också på att det är viktigt att undvika alla former av onödigt solande för även om man inte bränner sig skadas huden.
"Och även om man har ett långt liv av solande bakom sig är det en poäng med att sluta sola nu", understryker han.
Hur har det påverkat dig, att du haft malignt melanom?
– Jag har ett annat beteende, säger Ann-Marie Blixt, som är friskförklarad i dag. Jag får vara i solen, men ska tänka mig för. Jag solar aldrig längre, utan sitter mest i skuggan. Den färg jag har, får jag när jag vistas i trädgården.
Är du orolig att drabbas igen?
– Nej, men jag tittar på märken jag har, ser så de inte förändras. Mitt råd till andra är att titta på sin kropp och vara observant på födelsemärken.