– Det skickar jag med som dessert, berättar hon. 

När hon drev bageri i Gamleby bjöd hon på värme, gröt och skinksmörgås under julen, och märkte hur uppskattat det var. Idén om att i år skänka julmatkassar utvecklades ihop med vännerna, när de både ville stödja restaurangbranschen och göra något bra för människor som behöver det. 

– De sa att de kan bidra med pengar så att jag kan skänka några kassar med julmat. Jag frågade kyrkan om vi kan samarbeta, och det ville de gärna. De som behöver stöd har ju ofta kontakt med kyrkan, och det känns tryggt – då vet jag att det hamnar där det behövs. Sen tänkte jag att jag chansar, och kollar om intresset finns hos flera, och det blev mer än jag hade trott. Jag hade inte räknat med att okända skulle skänka, det är jättekul, berättar Annika.

Eftersom hon själv levt i skyddat boende vet hon vad givmildheten kan betyda. 

– Jag vet hur det är att inte ha det förspänt. Att inte kunna äta sig mätt för att man ska kunna ge barnen mat. Nu när jag faktiskt kan bidra själv vill jag ge någonting tillbaka. Men jag hade inte kunnat göra det här själv. Att det går att göra beror ju på att folk har bidragit, mer än jag trott från början. 

Vissa har hört av sig och frågat om de får skänka julklappar.

– Jag är så tacksam över alla som vill bidra - många bäckar små. Man behöver inte göra stordåd, man kan bidra i det lilla. Man får utgå från sig själv och ge utifrån det. Är man ofrivilligt ensam under högtiderna är alla småsaker värdefulla, säger hon.

Hon är smått överväldigad över responsen hon fått under den dryga vecka sedan hon delade ett inlägg med sin idé på facebook.

– Människor har varit jättegivmilda. Jag tänkte att det kanske blir 5-6 stycken, nu räcker det till över 20 kassar, säger hon glatt.

Hos Aspelands pastorat har man sett att behovet ökat under året.

– Annika tog kontakt med oss, och då insåg vi vilket oerhört jobb och vilken generös tanke det är. Behovet är hur stort som helst, och det är alla kategorier av människor. Det är unga och äldre, ensamma och barnfamiljer, säger Elisabeth Johansson som är arbetsledande diakon i pastoratet. 

Pastoratet kommer att bistå Annika med att fördela och dela ut kassarna.

– Vi har inte riktigt haft någon samarbetspartner tidigare, var och en har gjort det den har kunnat. Men nu behöver vi alla hjälpas åt, och det finns änglar lite överallt, säger Elisabeth Johansson.